Åter hemma efter tre långa dagar uppe i norra Sverige. Det är ganska sent när jag skriver det här och ögonlocken håller på att ramla ner så det blir en kortare uppdatering.
Vi har alltså varit uppe och sökt av sjön Nammajaure, som ligger utanför Jokkmokk – ungefär 30 mil från Jokkmokk närmare bestämt. Anledningen var för att två personer såg ett flygande föremål, typ en kryssningsmissil, landa i sjön för många år sedan. Det var trovärdiga vittnen som rapporterade händelsen till Försvaret, men ännu vet ingen vad det var för föremål. Därför skulle vi söka rätt på det.
Det låter kanske lite banalt beskrivet, men faktum är att detta tagit upp otroligt mycket av min pappas tid (som engagerat sig något enormt i denna observationen via föreningen han driver som vice ordförande: UFO-Sverige).
2012 sökte föreningen av sjön med ekolod och fann att det var två till fyra meter dy på botten. Jättesvårt att se ner alltså. Dykarna kunde inte hitta något, så man behövde komma tillbaka med nya sökmetoder.
Därför var vi tillbaka nu, två år senare, med markradar och magnetometer som skulle kunna visa om det låg någonting på botten.
Och vi fick utslag – faktiskt. Men på flera ställen. Tre relativt starka punkter, men vi vet inte om föremålen är av metall, det kan fortfarande vara vad som helst. Älgkadaver, en stock eller något helt annat kanske. Men vi vet som sagt inte.
Så återigen kan UFO-Sverige inte bestämma om det de två personerna iakttog för många år sedan ligger kvar i sjön. Vi vet bara att vi har fått utslag. Men pappa tror enormt på detta, förhållandena är rätt bra om man ser till själva observationen. Det finns inga motiv till varför de två personerna skulle fabricera en sådan historia. Så pappa vill tillbaka ännu en gång.
Men enligt min bedömning måste man få bättre mätningar. Vilket nu sagts ska kunna fås när man kommer tillbaka på vintern och kör med skoter över isen istället. Då är det lättare att avgöra vilket område man sökt av, och vad som är kvar. Då krävs bara att det är kärnis (ett tjockt lager med is och inte två skikt). Detta för att instrumenten ska fungera.
Så planen är att återvända i vinter. Om tillstånd och sånt går igenom vet jag att pappa inte kommer att tveka. Men jag har ingen aning om det över huvud taget kommer att gå. Jag är tveksam. Det var spännande att söka av sjön men jag hade hoppats på någonting mer, ett bättre utslag, för att verkligen vara säker på att återvända.
Men skam den som ger sig – som folk säger.
Niklas Svahn 