Månadsarkiv: juni 2016

USA i destillerat format

Publicerad den av
Svara
13414641_10206535517206779_686746599_n

Lombard street, San Francisco.

Ja, var ska jag börja. Resan i möjligheternas land fortsätter och vi har avverkat lite mer än hälften innan det är dags att åka tillbaka till Sverige, vilket sker närmare bestämt den 19 juni.

San Francisco, Eureka, Eugene, Boise, Yellowstone, Grand Teton, Salt Lake City. Det är bara några av platserna vi har besökt. Och mer väntar.

Natur, storstad, vi har fått uppleva det bästa av båda världarna. San Francisco var fantastiskt, och det insåg jag först när vi åkt därifrån. Väl där var man inne i en bubbla och tänkte inte så mycket på allt som hände, allt som försiggick runt omkring en. Svårt att sätta fingret på vad som gjorde denna stad en berikande upplevelse mer än atmosfären. Känslan. Ni vet när man får feeling för något ställe. Där stannade vi i fem dagar och det var fint att resa med familjens vän Ylva också. Hon har flugit hem till Sverige nu, vi skildes åt på vägen, men jag är glad att hon följde med på resan eftersom det skapade en bra dynamik i gruppen. Och hon är alltid härlig.

Nu är vi fyra igen, precis som vanligt på dessa familjeresor. Och upplägget är sig ganska likt. Det handlar om att uppleva så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Avkoppling är inte en semester i regi av familjen Svahn/Åstebro. Vila kan du göra när du är hemma.

Stoppen på orterna är oftast inte längre än en dag, det vill säga en natt. Sedan bär det av igen. Ibland stannar vi två nätter men redan en så lång tid gör både mig och pappa lätt rastlösa. Oftast går vi upp vid sjusnåret för att vara ute på vägarna strax efter åtta.

Jag har inga problem med att resa så här intensivt. Det är, som brukligt, många mil i bil. Många vägar, många kartor, och många vackra landskap som passerar utanför rutan. Vi har som tur är en rymlig bil, en Toyota-van, med plats för sju personer. Man sitter högt upp, fönstren är stora, benutrymmet är generöst, man kan ansluta telefonen med bluetooth och AC:n är fantastisk. Och det behövs.

Senaste dagarna, och nu allra senast i Salt Lake City, har vi haft över 30 grader. Klockan nio på kvällen. Observera detta. Nio på kvällen. Vi gick ut i går vid den tiden för att äta mat, och då hade vi cirka 90 Fahrenheit, det vill säga 32 grader. Sinnesjukt.

På dagarna kan temperaturen närma sig 40-gradersstrecket men då är vi som oftast i bilen eller någonstans med AC. Men ibland har vi varit ute i solen, och då märker man hur saftigt tärd man blir av värmen. Snabbt går det.

Nu åker vi söderut också. Då väntar ökenlandskap och ännu varmare temperaturer. Framförallt i Nevada och Las Vegas. Hej smälta bort. Poolen på hotellet kommer att vara ockuperad 24/7.

Brände sönder axlarna när jag och brorsan paddlade runt öarna på Jackson Lake. Den där livvästsbrännan ser fin ut när jag ser mig själv i spegeln på kvällarna. Men vilken upplevelse. Vilka vyer. Vilken nationalpark! Grand Teton var på många sätt bättre än Yellowstone. Bara ett stenkast söderut men mycket färre turister och en lugnare atmosfär rent allmänt. Inte lika kommersiellt, om än mycket. Och så Klippiga bergen rakt över sjön.

Där paddlade vi runt, tog ett dopp när det behövdes, hittade fina stenar längs stränderna och brände oss även på dessa eftersom solen gassade på utav bara helvete. Kristallklart vatten, något kallt, kanske 16 grader, men så uppfriskande.

Naturupplevelserna har varit ett tydligt inslag på resan och kommer att fortsätta vara det. Att ligga vid poolen och chilla är inte direkt något vi förströr oss med. Inte heller att gå ut på de finaste restaurangerna. Visst, vi äter väldigt gott nästan varje dag och det kostar ganska mycket pengar. Men vi avhandlar käket ganska snabbt och tar oftast bara en öl till maten. Sedan brukar vi vända tillbaka till hotellrummet och dricka öl där istället. Och äta chips.

Sötsaker i mängder. En sak som är tydlig med USA, och det var ju klart att man var inställd på att folk är tjocka och att amerikanarna äter mycket skräp. Men så här mycket? Jag är så glad att vi har den mat vi har i Sverige. Vi är otroligt bortskämda. Det går inte att tänka sig en frukost utan minst fyra fem söta produkter. Det är muffins, söta flingor, sylt och annat. Klart det går att undvika, men vad får du i dig då? Och jag har nog inte druckit så här mycket läsk på ett halvår. Alltid free refills också. Och enorma muggar. Hellre öl vetja. För de har ju faktiskt ganska goda ipor måste erkännas. Jag trodde mest att vi rörde oss i Bud Light-land och Budwiser-land. Det vill säga blask-3000. Men förvånad blev jag när jag konstaterade att livsmedelsaffärerna och restaurangerna kunde bjuda på en bra IPA då och då.

Till mat är det annars burgare som gäller. Vart man än går finns det burgare. Och de skryter om sina burgare. Burgare, burgare, burgare. Men ärligt talat, hur svåra är de att göra? Försöker att hitta annat gott, men det är lättare sagt än gjort.

Annan observation gällande USA är deras bilar. Herregud. När jag sett den största pickup-trucken jag någonsin sett så går det inte lång tid innan jag hittar en annan som är ännu större, har ännu större markhöjd, större fjädring, mer fyrhjulsdrift. Även de små bilarna är stora. Det är sjukt egentligen, för om man jämför med Sverige är det som att jämföra jätteland med lilleputtland. Det är nästan som om amerikanerna försöker kompensera för någonting. Fruktansvärt billigt med bensin här också. Kostar omkring 5,10 kronor per liter. Alltså mindre än hälften än vad den kostar i Sverige. Inte konstigt att amerikanarna använder bilen så mycket och att den är en sådan viktig del i deras liv. Och det här handlar ju om organisationer som lobbar för att bensinpriset ska fortsätta vara lågt så att fler kör bil och köper saker till bilen och så vidare. Allt i ett eget litet ekosystem. Eller oekosystem.

I går badade vi i varma källor i Lava Hot Springs. Vattnet var omkring 104 F. Alltså närmare kroppstemperatur. Eller över kroppstemperatur. Satan vad hett det var. Får en att tänka på hur vidrigt det måste vara att ramla i en av källorna vi såg i Yellowstone. Vilket var precis vad en man gjorde dagen efter vi åkte därifrån. Hemskt. Läste på Fox News att han ska ha befunnit sig cirka 200 meter bort utanför de utsatta spångarna och på något sätt ramalt i en av källorna. Han antas ha dött. Han är död, det kan jag lova. Man klarar sig inte många sekunder i sådant vatten. Fy fan. Vad jag förstår så försökte han springa efter sin hund… Även en pojke ska ha skadat sin fot på de varma källorna under gårdagen i Yellowstone. Vi höll oss i alla fall på de utsatta gångarna.

Annars har jag noll koll på vad som händer i världen. Jag har i princip stängt av alla nyhetskanaler och bryr mig ärligt talat inte så mycket. Vilket är olikt mig.

Besökte en stor geyser som heter Old Faithful, just för att den är gammal och förutsägbar. Utbrotten går att förutsäga till inom 15 minuter och sker ungefär var 90 minut. Vi kom fram till platsen bara för att slänga oss ut ur bilen, springa mot alla andra som satt och väntade på utbrottet och sedan, kanske två minuter senare, kom den enorma vattenpelaren upp ur underjorden tillsammans med ett moln av ånga. Fick några fina bilder på eruptionen, som ändå inte var lika fin som den på Island. Där såg vi en större och mäktigare geyser. Den var i alla fall tydligare avgränsad och mer konkret. Old Faithful höll på i någon minut och det var svårt att avläsa vad som var vatten och vad som var ånga i själva utbrottet. Men häftigt likväl.

Vi avslutar inlägget med att hoppa tillbaka till San Francisco. Alcatraz var, visst, en koloss betong, men en spännande sådan. Utsikten över Golden Gate-bukten och bron var något i särklass. Den vindpinade fängelseön bjöd på en ganska känslosam historia om vistelsen. Audioguiden gav röster från riktiga fångar och fångvaktare och jag gillade verkligen att lära känna den mytomspunna ön. Intressantast är såklart flyktförsöken, och det som lyckades.

Jazzklubben Club Deluxe, en ganska välkänd gammal sådan, som låg mer åt Twin Peaks hållet var också en upplevelse. Vi träffade helt rätt när vi satt ungefär två meter från musikerna. Gamla herrar med alla nödvändiga instrument för en god jazz och de höll på i tre timmar med några pauser. Där satt vi med tre ”The always 10 dollar margaritha” och en musikalisk åktur. Med en GT i kroppen var detta en stor upplevelse som jag sent ska glömma.

Nu fortsätter resan mot nya mål. Härnäst The Arches i Utah. Vi är inte klara på länge.