Vaknade upp i Puerto des Nieves vid klockan åtta. Drog oss lite men gick rätt snabbt upp och duschade, jag åt några chips från påsen från i går. Gick ut till bilen nyvaskade och hämtade frukosten vi köpt kvällen före på Spar. Tog med oss mackor, juice och croissanter till hamnen, fyra minuter bort, och åt det där i solen. En färja från Fred Olsen la till. Vattnet var klart. Såg klipporna i dagsljus, en över en kilometer hög.
Tillbaka på hotellet tog vi te upp på terrassen. Fick ännu en fin vy. Kom iväg strax före klockan tio. Några norska jenter som cyklade som vi tutade på och ropade ”god tur” åt.
Upp bland bergen på de vindlande och smala vägarna. Utsikt över hav och land, små hus, insprängda i berget ibland. Molnen låg under oss. Solen stod högt och sken utan avbrott. Passerade små samhällen uppe på tusen meters höjd.
Stannade vid en gubbe som sålde ponchos och sombreros. Köpte gafas del sol. Otroligt fula. Körde vidare. Helt slående kurvor, omöjliga att få möte i vissa. Backade en gång. Tur att det inte small. Massor med människor som cyklade. Upp och ner. Snabba cyklar och tight klädda, snabba solglasögon. Vissa trodde att de ägde vägen.
Nådde målet Roque Nueblo. Näst högsta punkten på hela ön, 1800 meter över havet. Vi gick dock kanske en 200 meter i höjd, vandrade i 30 min från en provisorisk parkering längs vägen, var en del bilar. Stenen Roque är 90 meter hög. Ganska häftig. Tog fina bilder. Men framförallt häftig utsikt. Såg bort till grannön Teneriffa. Molnen lång under oss i horisonten, de nådde aldrig oss.
Gick ner, köpte varsin glass. Gott. In i bilen, nu nedför. Åt våra sista mackor. Uppe på topparna var klimatet annorlunda, med tallar och stora barr. Vi tror det var tallar. Enorma kottar. 12-15 grader. När vi åkte nedåt förändrades allt ganska snabbt, tall blev palm. Men överlag torrt.
Söderut mot kusten. Serpentinvägar, nålskurvor. Ingen sikt. Fler hundra meters stup. Men bra vägar, säkra, räcken och bra asfalt, reflexer.
Missade att besöka observatoriet. Hade varit häftigt.
Ut till kusten, nära Puerto Rico (heter så). Värsta turistfällan. Otroliga hus insprängda i berget. Men allt för pensionärer, nordbor, fransmän, tyskar etc. Menyer på svenska, skyltar på svenska. Otroligt. Åt ändå på en fälla och tog en mycket god palella. Stora räkor, mellanstora och små. Langustinos. Sedan musslor, kött, fisk, grönsaker, chili och ris. Gott! Satt utomhus.
Vandrade ner till stranden. Vackert. Sand, ganska mörk. Vulkanisk? Massor med äldre och barnfamiljer. Solstolar. Och en gassande sol. Badade, solade, läste i våra böcker, tog bilder, snackade. Härligt!
Salt överallt, och sand. Upp till bilen och körde längs kusten mot Maspalomas. Några tunnlar rakt genom berget. Klockan var väl 17. Hann fram innan mörket föll. Såg böljande sanddyner med sand från Sahara som blåst dit. Vandrade runt och hoppade i sanden som barn. Barfota. Finkornigt. Blåsigt så vi fick sand överallt igen, i mun, ögon, fickor.
Solen gick ner. Letade hotell. Besökte flera stycken, hade ju inget bokat på förhand. Något som hette Jardin, Green Field, Green Garden, men ingen hade rum eller ville hyra ut endast en natt. ”High season”, vilket lät som bullshit i mina öron. Hittade slutligen ett, ska berätta med ingående om hur senare men det var en massa krångel plus att Ludde tappade bort sitt Visakort. Inte bra. Men det löste sig.
Nu bor vi på Buenventura. Rätt fint men lite över vår prisklass. Var ute och åt mat, 23 grader ute. Varmt som attan.
Nu dags att sova!
Niklas Svahn 