Följande hände mig i dag på jobbet. En av de mest bisarra händelserna som jag har varit med om. Så här i efterhand kan jag tänkta tillbaka på det och fortfarande inte förstå hur allt gick till. Berättelsen är slarvigt skriven i all hast på lunchrasten. Det är faktiskt en helt sjuk händelse som utspelade sig mellan mig och reporter Anna Warner på SLA den 31 oktober 2013.
Fotnot: Next Skövde är ett turistbolag i Skövde som har hand om turistinformation.
Jag ska skriva en artikel om Next Skövdes turistbok och behöver få tag i vd:n Mats Olsson. Han kan inte träffas på tisdagen och vi bestämmer att vi ska ses på turistbyrån på torsdagen. Han har möte där mellan 9 och 10, jag ska komma dit kort efter 10.
Tidigare under tisdagen har jag pratat med Anna om att det kanske är hon som får ta mötet med Mats eftersom jag är borta på förmiddagen, vilket jag inte alls är eftersom det bara är jag som minns fel i schemat.
På torsdagen säger Per att han ska göra ett jobb med Mats och ändå ska ta bild på honom och att han de då kan fota Mats för turistboken samtidigt. Jag tycker det låter bra.
Per sticker i väg innan 09.30. Jag går till hans rum strax efter det för att fråga om jag ska följa med och ändå prata med honom samtidigt så slipper jag göra en telefonare. Men eftersom Per redan har gått så inser jag att det får bli en telefonare i efterhand och tänker inte mer på det.
Samtidigt sitter jag och skriver en artikel om indragna körkort. På morgonmötet har jag bett Anna, som ska träffa en pensionärsgrupp vid 11-snåret, att kolla om någon av dem känner till någon som fått körkortet indraget.
När Per kommer tillbaka har han fattat det som att jag skulle träffa Mats Olsson och personen han skulle ha möte med i morgon (fredag) klockan 10. Vi undrar om det kanske var Niclas Lindstrand han skulle träffa? Men nej så kan det inte ha varit.
Per kommer in på mitt rum och undrar om jag har fått tag i Mats vid 11. Jag säger att jag har lämnat meddelande och mejlat men ännu inte fått tag i honom. “Aj då…”
Väldigt kort därefter kommer Anna in i mitt rum. Hon ojar sig över något och ber om ursäkt det första hon gör. Hon säger att hon glömt bort att säga till mig om att “de” träffats tidigare. Och att “de” kanske redan sitter kvar.
– Jag ber om ursäkt, jag glömde helt bort men jag tror att om du springer upp i huset så sitter de kvar där…
Hon pekar mot ett rött tegelhus uppe i backen mitt emot SLA.
– Om du skyndar dig så hinner du nog.
Jag släpper allt. Och skyndar mig ut.
Jag tänker att Mats och hon som han skulle ha möte med om Turistboken kanske flyttat upp till ett annat hus för att ha ett större möte. Kanske har de fått prata med flera. De har säkert flyttat på sig från turistbyrån. Så jag springer upp i backen med regnet i ansiktet.
Sen ringer jag på dörren. Där öppnar tjejen från IOGT-NTO (eller något). Jag säger att jag kommer från SLA.
– Hej jag kommer från SLA, det har skett ett missförstånd jag skulle träffa Mats Olsson här. Vi råkade snurra till det. De sa att han skulle sitta här uppe på övervåningen.
Hon verkar inte förstå någonting och frågar vem Mats Olsson är. Jag får förklara att det är vd:n på Next Skövde.
– Aha, okej, ja vi kan väl se efter, och så går vi upp för trappen.
Hon öppnar dörren till ett rum på övervåningen och där sitter en massa pensionärer som har någon form av presskonferens. Jag förstå ingenting.
– Jag söker Mats Olsson, säger jag.
– Va? Jaha. Vi har ingen vid namn Mats Olsson anmäld till den här träffen, säger damen på honnörsposten.
Jag förstår fortfarande ingenting.
– Han är vd på Next Skövde och jag skulle träffa honom här klockan 10 men det blev något missförstånd.
– Nej han finns inte HÄR i alla fall.
Jag tänker att jag måste ha missat honom. Han har säkert gått.
Jag kopplar fortfarande inte. Anna sa ju att de var här.
Jag tycker det är jävligt märkligt att de har en presskonferens utan några journalister. Bara ett gäng med pensionärer som sitter och pratar och kallar det presskonferens.
Eller har jag tagit fel hus?
– Det var någon Anna här
– Ja, Anna Warner, säger jag.
– Ja, så, men hon gick sen..
– Ja, mm..
Hon som hjälpt mig in från nykterhetsrörelsen stänger dörren till pensionärerna.
Jag går ut genom dörren på bottenvåningen och säger att det var snällt att hon släppte in mig i alla fall, att jag får ringa och kolla vad som hänt.
Jag ringer först till SLA:s växel. Söker Anna. Hon svarar inte. Hon har inget mobilnummer upskrivet heller.
Ringer Per. Han svarar. Han är ute. Jag föklarar att jag inte hittar Mats Olsson, jag kanske tagit fel hus eller missat honom. Men hur skulle jag kunna ha tagit fel hus? Anna pekade ju med hela handen genom mitt fönster, mot det röda tegelhuset med en silvrig skåpbil utanför.
Per ger mig Annas nummer.
Jag ringer upp. Hon svarar inte.
Förbryllad återvänder jag till SLA.
Kommer in på redaktionen och hittar Anna på sitt rum.
– Du, de var inte där uppe, säger jag.
– Hade de gått?
– Ja, jag måste ha missat dom.
– Vilken otur.
– Ja, där satt bara ett gäng pensionärer.
– Va, ja?, säger Anna.
– Mats Olsson fanns inte där.
– Nej men du bad mig ju att kolla pensionärerna, säger Anna.
– Ja, men va?…..
Jag hade alltså trott att Anna menade att jag skulle träffa Mats Olsson uppe där pensionärerna satt och hade presskonferens. Och så vidare. Allt slutade med ett tokgarv från bådas sida och att det här var något vi behövde skriva ned i våra memoarer.
Nutidens sjukaste missförstånd.
Niklas Svahn 