Från Kungsträdgården till bränder i Jakobsberg

Hejsan,

När man befann sig på toppen, och kände sig så lycklig, togs man till botten. Helt enkelt har det att göra med när jag igår befann mig vid Kungsträdgården för att fira guldlaget Tre Kronor och sen fick se vad som sker i Stockholms förorter så tätt inpå. Ska bara måla upp lite hur stämningen var i Kungsan.

Solen gassade och brände på min bleka kropp. Jag bestämde mig för att gå ifrån centralen till Kungsträdgården istället för att ta tunnelbanan. Med Alex och Sigge i hörlurarna vallfärdade jag som alla andra ned mot vattnet. Det var galet hur många som egentligen spatserade på Stockholms gator och när jag gick där kunde jag känna en stark tillhörighet till dessa människor. En stolthet.

Med ett stor leende på läpparna gick jag först för att ta mig något att äta på Burger King. Sen gick jag och ställde mig bland alla andra i folkhavet för att invänta hjältarna.

Först spelade man såklart ”We are the champions” ungefär fyra gånger skulle jag tro, blandat med lite andra låtar. Sen fick vi se hur Agneta Sjödin skämde ut sig på scen. Hon hade verkligen tappat greppet och verkade inte riktigt ha koll på läget. Tankarna gick till att hon måste ha knarkat ned sig ordentligt.

Sen, slutligen, efter att vi stått i hettan i säkert 40 minuter, kom de. Hjältarna. Och jag stod där med alla andra jublande personer och fick känna euforin som uppstod. I en stund blev jag till och med lite tårögd av alla känslor som kom över mig. Jag stod där och hurrade, klappade och sjöng. Det var viktigt för mig på så många sätt.

Sen togs man till botten.

Bränderna som nu härjar i Husby och på andra ställen i Stockholms förorter är för jävliga. Senaste nytt ska vara att bränderna och den aggressiva stämningen ska ha tagit sig till Jakobsberg, bara några kilometer från där jag bor. När våldet kommer så här nära blir man orolig och rentav lite rädd. Det gör hela skeendet mer personligt och jag känner mig förbannad.

Jag hoppas bara att personerna som utför dessa dåd tar sitt förnuft till fånga och slutar.

Nu till något helt annat.

Ville bara berätta om en kort dröm jag hade när jag råkade somna mitt på dagen. Jag minns annars inte mina drömmar särskilt väl men lite av den här kommer jag ihåg.

Jag drömde något så absurt som att Sigge Eklund och hans fru var hemma hos oss på middag. Jag kommer ihåg hur trevlig och lugn han var och att vi satt ute på altanen och åt gott medan solen strilade lugnt ned på däcket. Sen plötsligt kom jag på att jag bara måste ha en autograf av honom. Så jag sprang in i huset för att leta efter papper och penna. Men vart jag än letade kunde jag inte hitta något papper. Sigge blev otålig och det närmade sig när han och hans fru skulle gå hem. Jag letade och letade, fick upp något randigt papper, ett rutat, men jag ville ju ha ett blankt. Fast det fanns inte. Slutligen, när han precis skulle gå hittade jag ett kuvert. Jag sprang fram till honom som ett litet barn och räckte fram kuvertet. Han log mot mig, fattade pennan och skrev sin autograf. Och jag log tillbaka.

Haha, ja. Ganska absurd dröm egentligen och kanske inget spektakulärt egentligen. Och jävligt konstigt att jag drömmer om Sigge Eklund? Verkligen.

Vi sätter punkt där och hörs nästa gång. Hej!

PS. Helvetesrapporten är färdig och friheten är här. Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen.

VM-GULD!!!!!

JAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!

Det är helt sjukt, helt sanslöst! Jag har ännu inte kunnat greppa det.

Vi slog Schweiz i vm-finalen i ishockey med 5-1. 5-1 !!!

Vilka hjältar det svenska laget är. Och vilken match de gjorde. Alla bidrog till segern och slet som djur. Men bäst var Henrik och Daniel Sedin! Och Loui Eriksson och Jhonas Enroth! Dessa fyra personer gjorde så att Sverige gick hela vägen och gjorde så att för första gången på 27 år tog ett hemmalag guldet i vm.

Följde festandet, firandet, hurrandet, hyllandet och glädjen på Expressen och Aftonbladet av vad som hände på Sergels Torg efter slutsignalen. Fan, jag hade velat vara där. Men soffan hemma dög ändå. Familjen var i extas. Pappa tror jag inte heller riktigt greppade situationen. Han har haft så himla mycket att göra de sista dagarna med Eurovision. Brorsan, likgiltig som alltid, var glad men inte överväldigad. Mamma, helt knäpp som vanligt, gav ifrån sig pipande, skrikande ljud.

Men ÄNTLIGEN! Det var inte många som trodde att det här svenska laget skulle ta guld. Inte med den truppen. När Sedinarna anslöt blev laget mycket bättre. Men långt ifrån ett topplag. Därför smakar det här guldet extra gott.

I morgon åker jag till Kungsträdgården för att hylla spelarna. Det är ju en självklarhet! Och jag vet redan nu att det kommer bli magiskt. Vad glad jag är som får vara en del av det här.

Mamma berättade att 1992 när jag bara var några månader så åkte de till Sergels Torg och firade guldet. Sverige vann då också. Fan vad stolt jag är över mina föräldrar ibland. En ära att fått fira det, då och där. Trots att jag inte minns ett skit. Hoppas ni också kunnat fira guldet ordentligt. Är ni inte sportintresserade tycker jag lite synd om er. Ni vet inte vad ni missar. Känslorna! Annars ha det supergött!

”Jag skiter på mig så jävla bra Tre Kronor!!”

Fyfan vad bra gjort! Sverige vann mot Kanada i hockey-vm efter straffar! Och jag är så lycklig! Jag har gått runt med ett leende på läpparna nu i två timmar. Lyckoruset vill inte avta och jag surfar på vågorna ända in i natten. Låt denna känslan fortsätta in i morgondagen.

Matchen var magisk. Som en välregisserad Hollywood-film. Inga mål i första perioden. Vilket var skönt. Hade Kanada gjort mål där hade Sverige tappat ångan tidigare än vad man gjorde nu. Kanada gjorde istället mål efter några minuter in i andra perioden. Man märkte direkt att Sverige gick ner i tempo och spelglädje. Det fanns stunder då vi stod upp bra men mestadels hade Kanada övertaget och bombade Enroth i mål med skott. Jag satt på O’learys och såg matchen. Fan vad jobbigt det var ett tag.

Men sen kom Sverige tillbaka. När man fick sitt första powerplay klev kedjan som skulle göra det fram. Nicklas Danielsson klev fram med spel av Sedinarna och satte 1-1. Sen av bara farten fortsatte Sverige att mala på. Det blev nytt powerplay och IGEN Nicklas Danielsson! De gör ett nästintill identiskt mål som förra. Sedinarna cirkulerar och bågar in, släpper till varandra, i Kanadas zon. Detta gör att Kanada faller tillbaka i boxen ned mot målet vilket ger mer plats till Danielsson. Så släpper man upp pucken och han dunkar på slagskott in sitt andra mål. Eufori på puben. Eufori. Dock en kortvarig sådan.

Bara någon minut senare gör Claude Giroux 2-2 och jag känner bara nej, det här får inte hända.

Efter en nagelbitande sistaperiod håller man stånd och tar det till förlängning. Den blir dock mållös efter att spelarna åkt runt som hösäckar så trötta efter tre perioder. Ingen tar något egentligt initiativ.

Sen straffar. Det ska sägas att jag innan matchen, på pendeltåget hem från skolan, sa till min kompis Erik (och detta är helt sant vilket han kan intyga): ”Det blir 2-2 eller i alla fall lika och sen straffar tror jag.” Då frågade han vem som skulle avgöra på straffarna? ”Vet inte riktigt vem som avgör. Eller jo, Enroth avgör med fyra räddningar”, sa jag. Och hur blev det då? Jo, Enroth blev hjälte! Men skönast av alla var Fredrik Pettersson som tog fjärde straffen. Han tar enorm sats och åker fram. Ungefär fem meter från mål DUNKAR han in ett slagskott till vänster om målvakten Smith. Han fintar inte. Han åker inte snett. Bara rakt på och trycker dit pucken med det hårdaste slagskott Lasse Granqvist sett i Globen. Ja, bannemig Lasse.

Folk är som galna. Hela puben lyfter. Jag skriker och klappar i händerna och dunkar i bordet. Jag befinner mig i extas. Hela kroppen rusar och jag slänger iväg en kommentar till de som sitter bredvid mig om vilken jävla straff det var Pettersson slog. Helt sjukt. Jag fick nästan en hjärtattack.

Ja, ni… Hur ska man kunna sova efter det här? Jag ska i alla fall försöka. Hoppas ni kollade hockey ikväll och inte ESC. Kan lova er att ESC var ett enormt nedköp i så fall. Annars, ha det gott, igelkott!

Sommaren har slagit till

Halloj,

Vaknade och skådade ut ur fönstret och såg en grå himmel. Väl utanför dörren kunde jag konstatera att det trots det daskiga vädret var varmt som satan. Fortfarande glider jag runt utan jacka. Snart glider även tjocktröjan av och det blir endast t-shirt. Herregud vad man blir lycklig när sommaren gör intåg!

I södra Sverige annonserades det i veckan att sommaren kommit på riktigt. Enligt SMHI:

”Den meteorologiska definitionen av sommar är att dygnsmedeltemperaturen varaktigt ska vara minst 10 grader.”

Snart kommer sommaren även till resten av Sverige. Inga konstigheter. T-shirt och shorts vänner. T-shirt och shorts.

Kollektivtrafiken var som vanligt inte med mig i dag. SL hade stängt av sträckan Bålsta-Spånga för pendeltågen och satt in ersättningsbussar. Genidrag när jag ska till skolan på en röd dag. Såklart är det bättre att de tar och bygger på Mälarbanan en sån här dag. Men fan vad irriterad man blir.

Har suttit i princip hela dagen, från 11 till 19 och redigerat podcast. Hela 8 timmar. Brutalt. Man kan bli smått tokig av att sitta o klippa i ljudfiler. Speciellt när bordsgrannarna spelar dragspelsmusik. Man vill ju bara vända sig om och skrika.

Lyssnat på programmet Typo i P3. Intressant som bara den. Handlade om typsnittet Times New Roman, denna gigant inom typsnittsvärlden. ”Alla är konsumenter av typsnitt. Det finns överallt.” Times New Roman har sitt ursprung i tidningen New York Times, eller förut bara Times. En man vid namn Stanley Morison jobbade där och fick i uppdrag att ta fram ett nytt typsnitt. På nått sätt anammade alla detta typsnitt och det började användas i böcker, reklam, överallt. Dock var det som alltid någon som inte fick credit för det här – den anställde reklamarbetaren på Times som jobbade fram typsnittet.

Vi har spelat hockey också. Sverige alltså. Det blev torsk med 0-3 mot Kanada. Dåligt att man inte står upp genom hela matchen och utför den med pondus. Tror man hade för stor respekt för kanadensarna. Ser ut som vi kommer att möta även Kanada i kvartsfinal. Gäller att skärpa till sig de två sista matcherna som återstår av gruppspelet. Jag klarar inte ännu ett fiasko med uråkning ur kvartsfinalen. Skärpning.

Maktgalna poliser i Sverige

Hmm,

Låt mig försäkra er om att det här är ingen podcast-blogg innan jag kör igång. Jag befinner mig i en period där jag överkonsumerar podcasts och det beror framförallt på skolan. Skolprojektet tar upp större delen av min tid och i det innefattas att jag ska lyssna på podcasts vilket onekligen leder till att jag skriver mycket om podcasts. Hoppas det går att läsa ändå. Kanske tycker ni att bara det är roligt, vad vet jag? Det blir mer blandat sen lovar jag.

Nå väl. Först och främst kommer en glad nyhet. Morsan kom in i tv-rummet när jag satt och kollade hockey. ”Om det kommer nån från Telia så ska han prata med pappa och inte med er”, sa hon. Först fattade jag inget. Hon har en tendens att häva ur sig grejer utan att tänka eller sätta dem i något sammanhang. ”Ja, det kommer någon som ska prata om att installera fiber här på gatan. Och då får pappa ta det snacket”, sa hon och viftade med ett papper. Äntligen tänkte jag, kanske får man äntligen en bra uppkoppling i den här bunkern. Vi får se hur lång tid det tar dock. Känner mig inte så hoppfull över att det kommer att ske inom en snar framtid. Mest troligt när jag flyttat hemifrån.

Och så till hockeyn. För en gång skull vann vi med klar marginal. Tre kronor dominerade stundtals men inte lika ofta som man hade velat. Vi mötte ett väldigt blekt Norge. Resultatet blev 5-1 till Sverige. Dock stod det 2-1 efter två perioder. Då kändes det inte så tryggt. Faktum var att jag tyckte aldrig det var särskilt tryggt spel av Sverige. Fortfarande har vi problem att göra mål och som Wikegård säger ”stänga matcherna”. Jag kan känna att det blir alldeles för puttinuttigt. Man åker runt och tar inte tag i spelet. Här står vi mot ett Norge som torskar mot Kanade med 1-7 och knappt etablerar något eget spel. Leif Bork kallade det ”raggar-hockey”. Och sen var det för mycket fokus på att tvåla dit de fula norrmännen. Fokusera på spelet istället.
Skönt med vinst, men samtidigt oskönt med tanke på genomförandet. Nu ansluter bröderna Sedin inom några dagar eftersom deras lag Vancouver åkte ur NHL-slutspelet. Förhoppningsvis kan de elda på grabbarna lite för att få en nytändning i detta annars ljumma landslag.

Jag och Erik har i dag spelat in andra avsnittet av Etersmetens podcast. Denna gång helt själva utan gäst. Det tog ungefär 3 timmar att spela in allt. Vi pratade om vad vi tycker gör en bra podcast, om radioröster, nya podcasten av chefredaktörerna Mattsson och Helin och massa annat strunt. I morgon återstår att se om det blev en bra inspelning eller inte. När vi väl spelade in kunde man inte riktigt avgöra om det blev bra eller dåligt. Däremot kan jag säga att vi kommer behöva klippa bort en del. Vissa segment blev helt klart bättre än andra. Sammanlagt spelade vi in över en timme men gjorde också en massa omtagningar och lite redigering. Teknikstrul var en faktor till att det tog 3 timmar. Det visar sig i morgon när vi sätter oss ned för att klippa hur bra/dåligt det blev.

Ikväll kollade jag också på SVT:s succéprogram Uppdrag Granskning. Det handlade om en kille som blivit misshandlad av polisen och hur det fuskas med fisk i Sverige (nöttköttskandal-stuk). Tittade framförallt på polis-storyn och det kan jag säga är att jag känner mig frustrerad och besviken. På polisen alltså, inte programmet. Så här gick det till:

En pojke vid namn William var ute en kväll och festade med en kompis. Efter förfesten beslutade de sig för att gå ner på stan och ut på nån bar/klubb. Vid klockan ett går de hemåt och William promenerar vid sidan av vägen oskyldigt för att ta sig till nattbussen. Då plötsligt kommer polisen och påstår att han gjort något fel och William får åka med i deras bil. I bilen provocerar William polisen och kallar dem bland annat ”snuthora”. På polisstationen i arresten, visiteringsrummet, sker det hemska. William som är smått berusad får sin keps avkastad av polisen. Han tar på den igen. Då lappar en av poliserna till honom med en örfil så att han tappar kepsen. Sen ska han ta av sig jackan men då rycker poliserna tag i honom och sliter ned honom på golvet. Hela scenen är absurd eftersom William gör ingenting. Vad ska han göra mot tre poliser? Nere på golvet sliter de av honom byxorna och jackan, tar skärpet, och sätter in honom i en fyllecell. William som inte ens gjort något. I själva verket är det hans kompis som varit motstridig på annat håll.

Jag blir helt galen när jag ser det här. Hur fan kan poliser få bete sig så här i Sverige? Williams pappa Claes har försökt att få det här till en rättegång och överklagat och överklagat till ingen nytta. Blir så jävla förbannad på att man kan komma undan med något sånt här. Uppenbarligen har polisen förväxlat William med hans kompis men ändå känt sig så pass trötta på Williams provocerande beteende att de nästan misshandlat honom. Ingen polis verkar känna någon ånger över det heller. Det verkar vara helt okej att slita ned en oskyldig 18-åring på betonggolvet utan anledning. Polismästaren säger till och med att agerandet är professionellt. Absurt! Kolla gärna på programmet och berätta vad du tycker. Se här. Jag blir i alla fall frustrerad och besviken på vad fan vår maktgalna polis i Sverige egentligen sysslar med…

Annars har jag lyssnat på sista avsnittet av P3:s program Browser. Intressant men lite för ”snabbt” program för mig. Lite för rappa käftar så att säga. De går i ett. Innehållet bra. Tempot dåligt. Har inte så mycket mer o säga om den saken.

Allt väl, hörs!

Bruce, Tre kronor och dubbelfilm

God morgon, god middag, god kväll,

Klev upp först klockan 13 eftersom jag kände mig lite ringrostig av gårdagens strapatser. Duschade och käkade återigen rester från några dagar sedan. Det blev torsk med mosad potatis. Inte mos utan snarare maskar, pressad potatis heter det. Det ser i alla fall ut som maskar. Och det var ändå inte så gott.

Efter det satte jag mig framför pianot. Jag har blivit inspirerad av Jan Johansson, speciellt hans låt Visa från Utanmyra. Jag har sedan tidigare lärt mig spela den låten men nu försökte jag utveckla den lite och spela fritt utifrån grundkonceptet. Gick sisådär.
Jag gillar verkligen att spela piano, det får mig att slappna av. Men jag vill bli bättre, min repertoar är inte särskilt stor även om kreativiteten är det. Någon gång skulle jag vilja lära mig spela efter noter. Men det får bli i framtiden.

Sen har jag vart ute och sprungit. Det blev 6 kilometer och det kändes helt okej. Körde lite utfallssteg på fotbollsplanen också vilket resulterade i att låren blev helt sönderkörda. På ett skönt sätt. Målet för sommaren är att springa milen under 40 minuter. Jag har klarat av att springa milen under 40 förut, men det var ett tag sedan. Tidigare har jag också fokuserat mer på längre sträckor. Typ 2 eller 1,5 mil.

Jag har också läst lite i min bok, Kråkornas fest. Det blev bara ett kapitel men kapitlen är så långa att man sitter ändå där och läser i 45 minuter. Det handlade om en person som bor på ett par öar som kallas Järnöarna. Han har kommit tillbaka till öarna för att de ska hålla kungating där och han är en av aspiranterna på kronan. Däremot är det många andra som också vill åt makten, och det är inte helt lätt att veta vem som slutligen kommer få den.

Annars har jag sett på två filmer. Den första, Mean Girls, har jag nog sett tre gånger nu. Lindsey Lohan har huvudrollen i en riktig collage-film. Den är egentligen rätt dålig fast ändå underhållande. Finns några bra repliker men den är långt ifrån något mästerverk. Däremot är Lohan rätt skön att vila ögonen på så det skadar inte. I filmen då alltså. I verkligheten ser hon väl mer ut som någon nerknarkad prostituerad. Om jag inte misstar mig har hon varit i rättegång flera gånger på senaste tiden. Dystert.

Och så är Bossen i stan. Hela Stockholm är uppslukade av att Bruce Springsteen håller låda. All annan mediebevakning har avstannat och man pratar bara om vad Bossen gör, hur han festar, vad han har på sig och hur showen är. Nu har han hållit två konserter på Friends Arena i Solna (fredag och lördag) och kommer att hålla två till lite senare. En av dem ska min morsa och farsa gå på. Kul för dem. Själv är jag inget stort fan av Bruce. Jag har heller inget emot honom ska sägas men jag ser inte riktigt den sanslösa hysterin som särskilt vettig.

Sen har Sverige också spöat Tjeckien i hockey-vm. Bra gjort efter förlusten mot Schweiz igår med 2-3. Idag blev det 2-1 till Sverige som höll undan på slutet men ändå var det bättre laget genomgående i matchen. Man hade fler lägen och bättre tryck. Tror man kunde räkna till tre ramträffar varav en innerstolpe. Missvisande siffror men en viktigt vinst. Vm går ju på hemmaplan i år igen. Så matcherna i Sveriges grupp spelas i Globen. Andra hälften spelas i Finland i Hartvall Arena. Nu pågår gruppspelet i fem omgångar till och efter det går det fyra bästa lagen från de två grupperna (alltså 8 lag) vidare till slutspel. Sverige har goda chanser att nå dit men eftersom man förlorade mod Schweiz som man skulle ha vunnit emot så blir uppgiften inte fullt lika lätt. Vi får se hur det går.
Sverige har ett sämre lag denna gång jämfört med förra årets fiasko. Ni hör ju hur det låter. Man hade ett grymt lag men åkte ut mot just Tjeckien i kvartsfinal. Då hade hela 16 NHL-proffs anslutit till truppen och alla trodde på minst final. Så blev det inte.
Nu har man ett yngre lag som inte alls är lika erfaret. Men det verkar ändå som det här laget är bättre ihopspelat mot förra årets. Vore riktigt kul om Tre Kronor kunde gå långt.

Och ja, en till film blev det. En av mina favoriter, kort och gott Star Trek. Den nya varianten alltså regisserad av J.J. Abrams. Kanonrulle helt enkelt. Jag kan inte förneka att det bor en liten sci-fi-nörd inom mig. Men det är inte bara science fiction-aspekten som gör mig lite småpilsk utan spänningen och nostalgin också. När man ser hur Kirk kommer till isplaneten och där hittar gamle Spock som kommit tillbaka från framtiden och hur Kirk sedan tar sig tillbaka till Enterprise, ja, det är riktigt bra gjort.

Mycket annat än så har det inte blivit idag. Ungefär så här ser en standard-helg ut för mig. En dags supande. En dags chillande. Förut kunde det dock vara två dagars spelande. Men jag håller som sagt på att avvänja mig från det beteendet, vilket är lättare sagt än gjort.

I morgon blir det mer träning i form av innebandy med några gamla kompisar och lite avdankade gubbar. Alltid lika kul att lira med dem. Man är alltid helt slut efter redan 10 minuter men orkar på något sätt ändå spela de resterande 70 minuterna. Hur skoj som helst för övrigt, så det ser jag fram emot.

Ha det gott.