En undanflykt bort till midsommar

Dans på bryggan, och en spegelblank sjö ligger stilla med vasstrån, som spjut sticker de upp ur vattnet. Blommor i håret på denna smärta varelse, hon är vackrast, och en nedåtgående sol målar en vykortsbild över skärgårdens skarpa skär. Majstången är grön i all sin prakt och den har vi dansat runt i flera timmar, hand i hand, leendes mot varandra som små barn på ett nöjesfält.

Vi känner att huden långsamt domnar bort för nu börjar alkoholen att kicka in, och samtidigt stiger ruset upp i huvudet och hjärnan känns lätt utan oro. Vi vågar se varandra längre i ögonen än förut, vi viker inte ner blicken.

Gräset ligger som en smäcker matta med ljuset studsandes i grässtråna. Tillsammans ser vi hur solen passerar ner över skären och vi stoppar filtarna lite tätare omkring oss för att sitta kvar och prata långt inpå småtimmarna.

Sinnebilden av en midsommar är lätt att måla upp i huvudet. Den är så ikonisk att alla vet vad som eftersträvas när ordet ”midsommar” börjar komma upp i planeringsdiskussionerna.

Själv har jag aldrig firat en midsommar på en skärgårdsö med mina vänner, precis så där som det sägs att en midsommar ska firas. Allt jämförs med denna bild och avvikelse från den rubriceras som små misslyckanden. Det ska vara jordgubbar. Det ska vara sill. Det ska vara snaps. Och gud förbjude om det inte blir dans runt midsommarstången. Men oftast misslyckas hela Sverige fatalt på grund av att vädret aldrig är vad det borde vara: strålande sol med en temperatur på uppåt 25 grader. Meteorologerna kunde slå fast flera dagar innan Dagen att regnet var på väg och att temperaturen knappast skulle överstiga 12 grader. Försök att göra det till en Pripps blå-reklam, om du kan.

Jag tog den smidiga vägen ut och valde att följa med brorsan till Upplands Väsby för att fira midsommar med några kompisar som jag träffat via datorn. Det låter smått otroligt, och jag är benägen att hålla med, att vi som endast pratat med varandra över Skype och Ventrilo, spelat tillsammans, och bara setts i den virtuella världen träffas på riktigt på självaste midsommar. Vi har setts utanför datorn förut, men att just ta steget från datorn till en så helig högtid som midsommar är stort. Själv la jag av med datorspelet för länge sedan. Men vi håller, såklart, fortfarande kontakten.

Så glöm skärgårdsön och den nedåtgående solen. Glöm snapsvisorna på bryggan med vatten spegelblankt nedanför. Glöm framförallt dans runt midsommarstången och blomsterkransar i håret. Vi tittade på VM och drack öl. Vi spelade faktiskt kubb, och pizzan var inte särskilt god. Men det var ändå en midsommar att minnas.

Världens blickar är fästa på Brasilien

Van Persie – den flygande holländare – gjorde 1-1 mot Spanien.

Lata, luddiga och inte så varma sommardagar passerar förbi med en enskilt stor behållning som gör tillvaron så mycket lättare: Fotbolls-VM. Copa das copas. Kuppernas kupp. Turneringarnas turnering. Ja, det är helt klart inte vilket VM som helst eftersom det spelas i vad många säger är fotbollens hemland: Brasilien.

Visst är det svårt att inte ryckas med i detta totala frosseri av bolltrillande som pågår. Jag har redan accepterat att jag inte kommer att vilja missa en enda match. Nå, jag orkade inte titta på Japan mot Elfenbenskusten som spelades klockan 03.00 svensk tid. Men resten har jag allt sett, och njutit av, i fulla drag.

Det är lätt att bli blödig när man kollar på gamla klipp från 1994 när Sverige spelade till sig bronset i USA. Olyckligtvis var jag bara två år då, och jag har inte personligen fått uppleva denna sensation. För en sensation var det verkligen och ett brons i VM till Sverige kommer jag kanske inte att få uppleva inom de närmaste 30 åren. När jag säger det så där låter det alldeles förskräckligt.

VM 1994 påminner mig om hur viktigt det är att minnas vad som pågår nu, suga in så många intryck som möjligt eftersom det dröjer fyra år till nästa gång.

Och vad har vi då fått se? En målkavalkad utan dess like, bland annat, och en hel del vackra prestationer, några mindre vackra, och vissa fullständigt osannolika resultat. Jag tänker såklart på Spanien mot Nederländerna som slutade 1-5.

Vi inledde stabilt med en öppningsmatch mellan Brasilien och Kroatien där det sistnämnda laget imponerade och var värt ett bättre resultat än 3-1. Fred filmade till sig en straff och den satte Kroatien psykologiskt ur spel vilket resulterade i att brassarna kunde tåga på och vinna rätt så komfortabelt.

Vi har sett Italien möta England i ett svettigt Manaus med ett klimat som gjorde spelarna till blöta pölar på plan. Det skulle definitivt ha ingått så kallade ”cooling breaks” i varje halvlek för nu blev det gåfotboll stundtals. Vi hade till och med en tränare i England som kollapsade under matchen och stor kalabalik utbröt och tränaren fick föras iväg på bår. Matchen blev trots svettkriget en välspelad sådan med många intressanta manövrar från båda lagen där Italien drog det längsta strået och vann med 2-1. Sturridge i England hade en helkväll med det Italienska försvaret men lyckades tyvärr inte tråckla in bollen i nätmaskorna. Och Pirlo gick som vanligt, lunkande, runt på planen och styrde och ställde. Jag räknade till en felpassning på hela matchen, och en hel del kvalificerade djupledare.

Det är inte lätt att sitta still i soffan måste jag säga, det händer både en och två gånger att jag utstöter i ett Strömberg-vrål ”Öööouph!” när bollbanan ser bra ut. Den här månaden kommer att bli fantastisk: så många matcher att följa, så många ögonblick att suga in och sedan minnas. Och när VM-finalen spelas den 13 juli kommer jag att vara ledig, sitta i soffan, eller kanske blir det på golvet med benen i kors som när man var liten sådär 1,5 meter framför skärmen, och vara stum av spänning.

Vilket sommar vi har framför oss, jag känner att det kan bli hur bra som helst även om temperaturen sällan kommer att stiga över 22 grader. Riksdagsval i september och fram till dess jobb som journalist. Det är viktigt att göra sin röst hörd. Otroligt viktigt.

Men just nu är det lika viktigt att sätta bollen i krysset.