Här hände ingenting – nu händer allt

Två dagars ledighet är snart över. Och sju dagars arbete stundar. Det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet, ja dessa lata dagar i solen är ju härliga. Men man företar sig ju inte med så mycket. Tillvaron stannar upp. Tankarna vandrar. På ett sätt är det härligare att inte tänka, att bara jobba, att jaga knäck och producera bra journalistik.

Samtidigt bävar jag lite inför helgen. Kommer det finnas något att göra på radion? Det hoppas jag. För annars ser jag inte fram emot att jobba lördag och söndag.

Det sker mycket i Skaraborg nu. Electrolux stänger, kommundirektören i Vara får gå på grund av att personalutskottet inte har förtroende för honom längre, historien om Lisa Holm pågår, Volvo säljer sin fabrik i Floby utanför Falköping, djursjukhuset i Skara kan inte betala ut löner till sina anställda. Ja, och mer därtill som jag säkert glömt. Och så har vi ju Törebodafestivalen som började i dag.

Nu ska jag försöka sova medan grillfesten utanför dämpas alltmer. Musiken tystnade för ett tag sedan, men de sitter kvar. Jag sitter här och svettas. Ska byta lakan. Har tvättat både stort och smått i dag.

Var och klippte mig också. Behövligt. Kunde inte gå många fler dagar med långt hår. Ohållbart.

Nä nu får de sluta dricka öl därute. Precis utanför fönstret. De ser ut att ta sitt pick och pack och ge sig i väg. Någon verkar sätta på sig en jacka trots att den tropiska värmen fortfarande böljar om oss. Någon har solglasögon på sig trots att solen gått ner för en timme sedan. Han kanske har problem med attityden. Vad vet jag.

Polisens protester verkar vara förgäves

Den här bilden är ett utskick som jag fått ta del av från Polisförbundet i region väst. Polisförbundet är alla polisens fackförbund. De tar strid i bland annat lönefrågor.

Och frågorna är många efter att egentligen hela Polismyndigheten i Sverige verkar ha gått emot det avtal som parterna kom överens om förra året. Då var man överens om att ha en ingångslön till alla poliser på 24 500 kronor. Oavsett tidigare erfarenhet. Oavsett CV, och oavsett hur bra/dåligt en polis gjort ifrån sig på sin aspirantutbildning. Man har än inte kommit överens om hur man individuellt ska basera polisernas löner. Det är ett väldigt svårt arbete som man måste jobba länge med, enligt Polisförbundets ordförande i Skaraborg, Yvonne Kärnheim Bengtsson.

Massiva protester pågick för nästan exakt ett år sedan runt om i Sverige. Poliser protesterade mot att lönerna var för låga. Då hade man en ingångslön på närmare 21 000 kronor. Poliser ställde sig på gator och torg för att uttrycka sitt missnöje. Bland annat i Kungsträdgården i Stockholm. Bland annat på torget i Skövde. De gör ett slitsamt jobb men får dåligt betalt, poliserna. Där och då kom man alltså överens. 24 500 kronor var en skälig lön, ansåg arbetsgivaren. Facket, som gick in med att få 25 000, tyckte att det var ett bra steg på vägen. 24 500 kan vi ta.

Men nu verkar det som att den siffran inte längre gäller. Det verkar som att arbetsgivaren, det vill säga Polismyndigheten, kört över facket och de anställda, och gjort alla protester förgäves. Och sättet som man har gjort det på kritiseras starkt av Polisförbundet.

Det finns enligt facket poliser i Skaraborg och i många andra delar av landet som fått nöja sig med löner på 23 800 kronor. Visst, det är några hundralappar, kan tyckas. 700 kronor för att vara mer exakt. Men facket kan för sitt liv inte förstå hur man grundar dessa löner. Och inte jag heller. Vissa har fått 23 800, andra har fått 25 000. Ingångslön pratar vi om nu. Det här är alltså vad som gäller för de nyutexaminerade poliser som ska börja jobba nu i juli. De har gjort klart sin praktik, sin aspirantutbildning, och ska gå ut i det verkliga arbetslivet. Vi återkommer till detta.

Ni kanske kommer ihåg turerna kring ABC-systemet som infördes för ett år sedan. Just när polisen var under som mest tryck tog man till ganska desperata åtgärder.

ABC-systemet var ett rankingsystem. A var bra, B var bättre, C var bäst. Utifrån det skulle man få sin lön. Det var även utan lönesamtal och dialog som dessa betyg skulle grunda lönen. Man fick det av någon som tittade på ens arbete från till exempel Göteborg. Någon som såg det på ett papper. Många poliser var kritiska. Vissa gick hem och grät, för att man jämfördes med sina kollegor, som man tyckte om, och fick en stämpel på att du är bra, jag är bättre. Du tjänar mer än jag. Just stämpeln, var det värsta, har några sagt.

Det dröjde inte länge förrän polisen, då Rikspolisstyrelsen, drog tillbaka ABC-systemet. Man insåg själv att det hade gått för snabbt, det här var inte genomtänkt. Och inte minst så hade man fått utstå enorm kritik. Det brukar ju oftast vara först då någon backar.

Men nu kan det alltså vara dags med ett system som liknar ABC igen. Och då återkommer vi till den ogrundade delen. För lönerna som sätts på dessa nya poliser nu till sommaren verkar baseras på samma sätt. Vad som avgör vem som får 23 800 och vem som får 25 000 är långt ifrån glasklart. Det verkar som att den största avgörande faktorn är hur polisens CV ser ut. Man grundar sig inte på hur polisen utfört sin aspirantutbildning, enligt facket. En person som klarat praktiken med bravur kan få lägre lön än en som knappt tog sig igenom den. Och lönen, enligt Facket, ska sättas utan vare sig löneförhandling eller dialog. Du får helt enkelt köpa att någon i Göteborg prickar i vad du ska ha för lön. Ett nytt system som rankar personer i bra, bättre eller bäst. Precis som ABC, fast utan bokstäver. Och Yvonne Kärnheim Bengtsson är bedrövad. Hon tycker allt det här känns som ”ett slag i ansiktet” och ”ett mycket stort svek”. Hon kommer inte själv att sitta med i förhandlingarna. För förhandlingar har man krävt. Och när de kommer att ske har ingen facklig representant i region väst än fått veta. Det här damp ner på deras bord för mindre än en vecka sedan. Bra dagar innan hade arbetsgivaren sagt att det var 24 500 kronor som gällde. För alla.

Kärnheim Bengtsson tycker att likheterna med ABC-systemet är slående. Hon fasar för att man ska gå tillbaka till något sådant. Ämnet är så klart väldigt känsligt. Få poliser vill ställa upp på intervju. Jag hoppas verkligen att det finns några som vill stå för vad de tycker och tänker öppet. Jag pratade med en polis som var under utbildning. Han sa att man brukade säga till varandra: ”Du lovas 24 500 men får egentligen 24 000”. Det är den verklighet han lever i. Samtidigt vill han inte gnälla. Och samtidigt tycker han att lönen är för låg. Det är väl den bilden som gör att många inte ställer upp offentligt.

I dag kommer alltså mitt inslag med fackets kritik. Jag har sökt arbetsgivaren, närmare bestämt Carina Persson, upprepade gånger. Hon är chef för region väst under sommaren då den ordinarie är på semester. Men hon är i Almedalen, har jag fått veta. Trots det tycker jag att man kan ta sig tid att ringa. Jag har inte heller fått svar på mina sms. Jag har försökt att få tag i henne men möttes av en kommunikatör. Och så en kommunikatör till. På ett nationellt plan. Vilket inte alls var de som borde ha hand om ärendet. Utan de hänvisade till Carina Persson som ska vara tillgänglig i dag. Jag kräver faktiskt att hon svarar. För arbetstagare och fack har rätt att veta vad det egentligen är som försiggår. De har rätt att få veta om alla protester var förgäves. Om man kommer att få ett nytt ABC-system. Hur egentligen lönerna ska sättas. Det finns många frågetecken som behöver rätas ut. Och jag skickar dem arbetsgivarens väg.

Det här är alltså inget som bara rör Skaraborg eller region väst (en av sju nya polisregioner). Utan så här är det för alla nya poliser i Sverige. De som går ut nu kommer att gå ut i en ovisshet om vad deras lön egentligen baseras på, och vissa med en lägre lön än vad man kom överens om. Det kan inte kännas trevligt.

Om jag har förstått det rätt så var det tidigare så att polisens ingångslön reglerades av kollektivavtal. När man sen fick igenom 24 500 kronor som lägsta ingångslön så slopades själva kollektivavtalsdelen. Det är alltså inget kollektivavtal som gäller. Utan det var något annat typ av avtal, som jag glömt namnet på. Och när man nu, som det ser ut som, kunde köra över det avtalet var det just för att det inte var ett kollektivavtal.

Som sagt, det finns många frågetecken, många saker att reda ut. Förhoppningsvis får jag svar snart. Jag kan bara uppmana andra att uppmärksamma detta också, just eftersom att kritik, eller i alla fall frågor, brukar leda till någon form av svar. Till slut. För polisernas skull.

Här kan ni höra polisfacket i Skaraborg och Yvonne Kärnheim Bengtsson om nyheten.

Uppdatering: Klockan 12.10 intervjuar jag Carina Persson som får svara på den kritik som framförs av facket.

Kort framför hon att det här avtalet som skrevs under från facket och arbetsgivaren endast sträckte sig till årsskiftet, och det visste facket om. Men jag har pratat med en facklig ordförande i Göteborg och en i Skaraborg och båda var helt ovetande om varför man ändrade sig angående lönesättningen. Så någon form av informationsmiss har ju helt klart uppstått här.

Så här ser läget ut. Först kan ni ta och konsumera inslaget med polischefen Carina Perssons svar på kritiken här.

Enligt den biträdande polischefen så har man hela tiden varit överens om att det i år ska råda fri lönesättning för de nya poliserna. Visst, facket kände till att avtalet som man skrev på för ett år sedan tog slut 31 december 2014. Men man var hela tiden, enligt Bengtsson, inställda på att låglönesatsningen även skulle tas med in i 2015. Att det var något som polisledningen skulle förverkliga. Att det inte bara skulle vara just en låglönesatsning utan en satsning på 24 500 kronor i ingångslön till poliser. Men så har det alltså inte blivit.

Det som är förvånande är att fackliga representanter levt ovetande. De har alltid trott att man ska kunna gå vidare med 24 500, och fick, enligt företrädare, så sent som i förra veckan veta att det inte gällde längre. Men enligt Polismyndigheten har man varit tydliga med information.

Anledningen till att man inte kunde skriva ett avtal som var längre än till 31 december var just på grund av polisens omorganisation. Facket hade i praktiken inte någon motpart. Då hette den Rikspolisstyrelsen. Nu skulle man brett kunna kalla den Polismyndigheten. Eller Polismyndigheten Sverige, eller något liknande. Jag är själv inte helt klar med hur arbetsgivarsidan ska tituleras.

Enligt Carina Persson så satte man sig heller inte och förhandlade om att fortsätta med låglönesatsningen när den gick ut vid årsskiftet. Varken facket eller ledningen verkar ha tagit upp frågan. Och facket har inte krävt förhandling, förrän nu, när det framgått vad som egentligen hänt i lönefrågan. Yvonne Kärnheim Bengtsson säger att informationen varit allt annat än bra. Hon har haft många frågor, som än inte fått svar.

Carina Persson säger att hon inte vill likna det system som nu råder, med fri lönesättning av polisaspiranterna, med ABC-systemet förra året. Hon vill inte heller säga när förhandlingar kommer att ske, hon kan inte ge något besked. Hon tycker att man gett bra information, och fackliga representanter satt ju med och undertecknade avtalet om låglönesatsningen och var medvetna om vad som gällde. Där kan man undra varför den fackliga representanten inte informerade sina kollegor. Man undrar hur tongångarna gick under förhandlingen. För hade jag varit facklig representant hade jag verkligen klargjort vad det här var för satsning och vad som skulle hända i framtiden, jag hade också informerat mina underförbund i frågan.

Men enligt Yvonne Kärnheim Bengtsson så hade poliser i landet aldrig protesterat i den grad som de gjorde om allt det skulle innebära var en låglönesatsning som skulle ta slut den 31 december. Hon säger att det var självklart att det skulle leda till att man kom överens om en ingångslön på 24 500. Men där är man alltså inte nu. Och frågan kvarstår då, om alla poliser som är i tjänst där ute i landet verkligen är medvetna om att 24 500 kronor inte längre gäller? Har alla koll på det? Vet alla om att de protester som utfördes förra året endast vad protester som ledde till en satsning under sex månader? Som sedan skulle slopas och leda till en fri lönesättning? Jag tror inte det. Men jag har ändå bara pratat med en handfull poliser här i Skaraborg. Så jag kan inte ge någon bild av hur det ser ut. Jag vill gärna veta.

Kommer jag ihåg hur orden stavas?

Dags att skriva av sig igen. Det blir ju inte mycket sådant nu för tiden. Jag pratar ju mest. Och visserligen skriver jag ner mycket av det jag säger, men det är ett helt annat språk än det som kommer ner i skrift.

Jag får absolut inte använda byråkratiska termer. Det blir konstigt för lyssnarna. Bättre att skriva det som om jag skulle berätta historien för en kompis. Och så försöker jag göra. Men det är inte lätt.

Det är en spännande värld det här som jag gett mig in på. En värld full av möjligheter som jag inte riktigt kan greppa än. Jo, visst. Det finns en hel del saker som man skulle vilja testa på. Nu har jag ju bara kommit ett myrsteg på vägen. Två veckor har gått fort. Jag får inte riktigt ihop att det bara är sex veckor kvar. Jag hoppas att jag utvecklas och får testa på nästan allt under dessa veckor.

Fick äntligen feedback, återkoppling. Eller vad man ska kalla det. Och vad skönt det var. Man växte flera snäpp. Kände sig klarare i vad man skulle göra för att gå vidare i arbetet.

Men jag saknar att skriva också. Faktiskt. Skrivandet är naturligt. Det är inget jag behöver ägna eftertanke åt. Med radio blir det att man velar. Och undrar på vilka sätt man ska lösa uppbyggnaden av inslagen, eller hur pratorna ska låta. Eller vilka typ av ljud man ska spela in när man väl är på plats. Ja, jag känner mig mer van. Men LÅNGT ifrån bekväm.

Men jag ser så många tjusningar i radio. Att få göra inhopp i studion, sända direkt från fältet. Möjligheten att göra snabba saker. Och ta sig in i den här radiogemenskapen.

Hmm… Ja.

Sitter i lägenheten och lyssnar på Sting från tvn. Rätt avslappnande.

Nyss var det Tillbaka till framtiden på SVT. Första filmen. Såg den såklart. Den är ju en av filmerna som påverkat mig mest. Och jag kom ihåg allt.

Var och simmade i Arena också. Försöker bättra på kroppsformen lite. Och jag älskar att simma. Att få sväva fritt i vattnet. Att få tänka små, små tankar. För de försvinner så snabbt när man tränar. Man tänker i en sekund. Sen är det borta. Sen kommer ett nytt stycke tillbaka nästa sekund. Och därefter känner man hur musklerna pumpar. Pulserar. Vibrerar. Och sen är det en ensekundstanke igen. Och så tomrummen, när man varken tänker eller känner sig trött. Utan bara svävar fram. Du blir inte svettig. Du blir inte snuvig. Men du blir trött.

Fortsätter att chatta med lite folk till höger och vänster. Det är ju rätt kul. Men det brukar inte bli mer än så.

Gick och såg Jurasic World för några dagar sedan med en kompis från jobbet. Haha, ja, vad ska man säga. I sin genre var den nog sevärd. Kanske. Om man gillar när dinosaurier vinner. Om man gillar när människor blir uppätna. Och om man gillar en mycket enspårig handling som bjuder på storslagna effekter och en hel del spänning, faktiskt.

Tog ett glas med några från jobbet i går. Försökte hålla i pengarna men slutade nog med att jag la ner 300 kronor på kvällen. Då var det ju mat inräknat där också. Så jag drack nog tre glas. Men det var kul. Det var en på jobbet som skulle sluta. Så lite tråkigt också. Men att just gå ut och ta den där ölen var behövligt för jag känner inte att man kommit särskilt nära de på P4 Skaraborg annars. Jag sitter ju så dumt till också så man pratar ju bara med två personer runt bordet. Resten sitter jag med ryggen åt och de sitter ju en bit bort. Tycker överlag att kontorslandskapet på radion är mycket märkligt uppbyggt. Det finns så stora ytor, och folk sitter avskilt. Det blir varken bu eller bä. Man sitter lagom långt ifrån varandra för att inte kunna prata. Vilket är tråkigt.

Men just efter ölen kändes det som man fick en mycket bättre kontakt med flera personer. Alla var ju inte med. Inte ens hälften. Men vi som var där hade det bra.

Läste ut en helt galen bok. Galen på det sättet att den var utmärkt. Otrolig. Spännande. ”Spår” av Lena Sundström. Som hon kan skriva. Förstår varför den var nominerad till Augustpriset. Det är en dokumentär bok, alltså helt sann, och handlar om tre journalister som gräver i en lömsk affär där den svenska regeringen tillåtit avvisning av två personer till Egypten. Där blir personerna torterade.

Den handlar om politiker som blundar med öppna ögon. Om Säpo och Egypten. Och vilka hissnande äventyr en journalist kan behöva vara med på. Vilka metoder. Vilken införskaffning av material. Det är otroligt. Det är verkligen porr för mig. Satt och njöt hela tiden när jag läste.

Bara två dagar kvar på Metro

Garaget växer sakta men säkert. Stommarna är uppe nu. Det ser ut som ett jättelikt träskelett. Man ser även en viss tendens till tak läggas på. Och så har vi utvidgat längden, lagt till två meter så att det blir ett extra förråd. Sen ska man kunna gå in där utan att öppna själva garageportarna. Pappa hittar säkert något att fylla det utrymmet med. Men det ska bli fint med ett nytt garage. Det gamla gick i princip att sparka sönder.

Två dagar kvar på Metro. Jag trodde inte att jag skulle tycka det var så jobbigt. Jag har träffat så många bra kollegor där, och stämningen är väldigt god. Jag gillar verkligen Metro som arbetsplats, det har vuxit fram ju längre det gått. En härlig gemenskap. Som vi mot dem. Vi mot världen. En liten, mysig redaktion som kan åstadkomma stordåd. Ingen gigantisk apparat som har väletablerade rutiner. Utan vi tar det på volley och gör vad vi kan av situationen. Och det blir oftast väldigt bra. Jag kommer verkligen sakna Metro.

Största frågan är vad jag ska bjuda på till fredagsfika. Det lär ju bli jag som står för den biten den här gången. Jag tänker att jag inte vill bjuda på den slentrianinköpta kanelbullelängden. Man vill skaka om lite. Kanske någon form av fruktsallad. Eller glass. Eller något helt annat.

Den 15 juni börjar jag på P4 Skaraborg. Oj, herregud. Det är så snart. Jag känner mig taggad till tusen men de största frågetecknen kretsar kring om jag orkar hålla ett tillräckligt högt arbetstempo. Samt om min radioröst håller. Dessa saker oroar mig mest. Annars är jag rätt självsäker. Jag kommer att slita som ett djur för att göra ett bra jobb.

Jag var ju och träffade alla sommarvikarier på ett uppstartsmöte under tisdagen. Och första intrycket är att vi blir ett härligt gäng. Många drivna personer som säkert kan mycket om radio och journalistik redan. Men mest unga personer. Under 30. Över 24. Men det fanns någon gammal räv med. Han skulle dock vara inhoppande nyhetschef några veckor. Tre kommer från Vara folkhögskola och har alltså läst en utpräglad radiolinje i två år. De har med andra ord ett ganska stort försprång rent radiomässigt om man jämför med min intensivkurs på två veckor som jag hade på Södertörns högskola. Men annars ligger jag nog före dem vad gäller journalistiskt skrivande och kanske till och med lite erfarenhetsmässigt. Annars var någon från Jönköping och någon bodde i Göteborg.

Så i två månader kommer jag att bo i Skövde, prata i Skövde och rapportera om Skövde. Men vi sänder ju i 15 kommuner i länet så det blir mycket mer än Skövde. Tid att lära sig lite mer om hur Skaraborg ser ut. Och besöka delar man aldrig varit i.

Nu måste jag försöka lösa logistiken fram tills dess. Har lite saker kvar att göra i Stockholm samtidigt som de vill att jag kommer till radion för två dagars introduktion. Och så ska jag tillbaka till Stockholm igen. Och sen dit igen. Ja, det blir lite ”meckigt”.

Jag blev lite nedstämd i dag när jag kollade mejlen på Metro. Visade sig att en sak som jag intervjuat en tjej för inte skulle skrivas. Så då blev det att mejla tillbaka till henne och förklara att vi inte skulle publicera grejen. Då blev hon väldigt besviken på mig för att jag pratat med henne och sen inte tänkte göra någonting av det. Vilket är förståeligt. Men man måste ju också kunna acceptera att vissa knäck slängs i sjön i bland. Det är nog inte så lätt för gemene man att förstå. Jag försökte förklara bäst jag kunde för henne hur det låg till men hon verkade ganska oförstående, tråkigt nog.

I morgon är det uppgång 05 igen. Svintidiga morgnar på Metro. Någon gång har jag fått gå upp vid 04.20. Blä. Man hinner knappt gå och lägga sig. Och jag kan inte sova särskilt bra före 22. Så det blir ju inte så många timmars sömn. Det tär på en. Jag kommer att se fram emot ledigheten. Men sen efter första dagen kommer jag att bli rastlös. Lär se till att jag har något att göra de dagar som jag är hemma. Det blir nog tid för läsning och skrivande. Och sömn. Vilket jag ska ägna mig åt nu. Natt.

Den som avslöjar ska få cred – men så enkelt är det inte

Jag har alltid fått lära mig att i nyhetsmaterial ”credda” generöst. Om du inte vet vad credda är så betyder det i korthet citera eller erkänna. Ibland kan man se i nyhetstext att medierna uppger varandra som källor, och förhoppningsvis så uppger de ursprungskällan eftersom det är den som ska ha erkännandet.

Men även jag kan ha lite svårt med att veta när det är kutym att credda. Jag skulle säga att man creddar när informationen kommer från ett specifikt mediehus före alla andra. Sen kan andra medier roffa åt sig bollen och intervjua samma personer, ta fram nya vinklar och bilder och få fram nytt material vilket gör att man inte behöver credda. Men från början tycker jag att alla ska vara generös när en nyhet uppdagas.

Till exempel om DN avslöjar en stor nyhet som publiceras på morgonen. Många andra medier kommer säkert också att skriva om den och då ska de uppge DN som ursprungskälla. ”Enligt Dagens Nyheter”, osv. Sen är det fritt fram att göra en egen variant på nyheten.

Men låt säga att man läser på en hemsida en mindre nyhet, kanske en lokalnyhet. Låt säga att det varit en bilolycka och man läser detta hos en konkurrent. Om man då skriver om samma sak, och ringer polisen först för att ta reda på vad som hänt, ska man då ge cred? Jag vet faktiskt inte. Den typen av nyhet har ju inte det andra mediet lagt ner lång tid på att ta fram, vem som helst hade kunnat göra det. Men ändå fick du informationen från dem. Troligtvis hade du uppmärksammat samma nyhet inom den närmaste timmen när du ringde polisen angående en annan sak. Eller så hade du sett den på Twitter, polisens hemsida eller i något annat flöde. Ska man då credda även om man såg nyheten på konkurrentens sajt först?

Jag resonerar öppet här och skulle nog säga att det beror på nyhetens storlek. Svårbedömt såklart. För vad räknas som en tillräckligt stor nyhet? En bilkrock skulle jag nog säga nej till. Men om det var typ en knarkhärva eller liknande? Då skulle jag nog credda. Vad jag minns från min utbildning så finns ingen konkret regel här. Jag ska nog göra lite efterforskningar och försöka ta reda på mer. Men det finns så många saker som spelar in. Till exempel om mediet har skrivit om nyheten förut. Kan den rentav härstamma från något som uppmärksammades i ditt nyhetsmedium först? Var kommer nyheten ifrån? Är det verkligen konkurrenten som är först? Det finns många saker att ta hänsyn till.

Anledningen till att jag kom in på ämnet var just för att SLA (som jag jobbar på ibland) och P4 Skaraborg var i något av ett credd-bråk tidigare i morse. Jag vill egentligen inte lägga mig i det men uppenbarligen finns skilda meningar om när man ska credda och inte.

Dunderhult vackert som alltid

I dag har jag tillbringat tiden med mina kusiner.

Åkte ut från mormor på kvällen igår till Dunderhult. Dunderhult är namnet på gården som mina kusiner bor på och den ligger i Götene kommun inte så långt från själva Götene centrum.

Huset ligger väldigt vackert ute på ängarna. Stora öppna områden som gör att man ser rakt över till granngårdarna några hundra meter bort. Säden vajar i vinden och förbereder sig på skörd.

Börjar inte jobba förrän på fredag och sen jobbar jag hela helgen. Segt att jobba helg. Händer oftast ingenting. Och jobben man får åka på brukar inte vara så stimulerande. Kollar med polisen ibland om det har hänt något men oftast inte.

Var på besök på Sveriges Radio Skaraborg i onsdags. Det var riktigt roligt. Anledningen var att jag ville se hur de jobbade på radion, och lära mig tekniken i deras utrustning. Jag tycker ju att det är väldigt roligt med radio. Gjorde en podcast förut som hette Etersmeten. Då fick jag mersmak av radiomediet. Men jag vet inte riktigt. Jag vet inte. Jag älskar att skriva också. Precis som jag tycker att det skulle var spännande att hålla på med tv. Och man kan ju inte hålla på med allt. Så det är inte lätt.

På SR satt jag med på morgonmötet 08.15 och fick sen följa med en tjej ut på intervjuer. Vi var i Mariestad på häktet och snackade med några. Oklart om det verkligen blev något bra av det.
Sen åkte vi tillbaka till redaktionen, käkade lunch och sen fick jag sitta med nyhetsreportrarna resten av dagen. Väldigt lärorikt ändå. Speciellt när jag fick följa med in under nyhetssändningarna. Fick även bidra lite med faktauppgifter till sånt som behövde kollas. Kul att kunna bidra.

Nu har jag ätit tacos på kvällen ute i solnedgången. Emil och Rasmus har varit spralliga, men roliga, som vanligt. Dags att börja tänka på refrängen.

I morgon väntar födelsedagsfirande för min morbror Thomas. Då blir det fullt kalas med massor av småbarn (fyra småkusiner) här. Markus är fortfarande kvar i Stockholm och jobbar. Allt gott.