Drottning Silvia om terrordådet

Jag fick chansen att intervjua drottning Silvia om hennes nya demensprojekt SilviaBo. Hon vill skapa hem för par, där den ena är dement, som är anpassade för den som drabbats så att man kan bo tillsammans en längre tid och må bra med närhet till omsorg. Ett fint initiativ, men med tanke på hur många som lider av demens lär inte bostadsprojektet hjälpa särskilt många.

Under intervjun passade jag på att fråga drottningen om vad som hände för hennes del efter terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Just eftersom kungen blivit så hyllad för sitt tal på slottet, och kronprinsessan Victoria var nere vid blomhavet tillsammans med prins Daniel och la ned blommor, så tyckte jag det skulle vara intressant att höra hur Drottningen reagerade.

Det blev en kort redogörelse men så här berättade hon:

”Vi var i Brasilien när det hände, och vi är så glada att kronprinsessan kunde vara där med detsamma. Det tyckte vi var väldigt viktigt. Men vi var i Brasilien, och det fanns tre biljetter, och vi försökte att åka hem med detsamma.”

Drottningen gjorde en jämförelse med hur hon kände efter tsunamikatastrofen 2004 när hon och kungen besökte en av de drabbade orterna efter förödelsen.

”Så det fanns tre biljetter, det var ju påsk, och det är klart då åkte kungen först, och jag kunde inte åka förrän nästa dag så jag fick inte vara med när kungen höll sitt fina tal, som jag tror var väldigt viktigt och det var många som verkligen tog det till sig”, sa drottning Silvia.

Kungen fick ta emot hyllningar från hela svenska folket när han sa att vi är fler som vill gott än de som vill ont. Reaktionen på terrordådet var stark för Silvia.

”Det var en sådan chock, det var en sådan fruktansvärd situation.”

Men sedan ville hon skicka några varma ord till de som hjälpte till efter attacken.

”Det visar också hur fint polisen har agerat, och sjukvården, alla var ju där, alla tog hand om varandra. Det var väldigt fint.”

Fick äntligen intervjua Alex Schulman

Dags för nytt inlägg. Vad finns det för spännande människor som läser det här måntro? Känns lite kul att det är fler som är inne och ”gluttar” på bloggen. Tänkte att jag skulle skriva allt i ett worddokument eftersom jag glömde bort lösenordet. Men sen kände jag bara att det inte vore någon vits med det. Det skulle kännas ganska fattigt. Vem läser det då?

Fast, måste någon läsa?

Jag blir ju, helt klart, hämmad av att fler läser bloggen. Jag lägger nog band på mig lite mer. Jag skriver nog inte allt jag vill skriva. Vem gör så? Ändå är jag ganska blödig. Skulle ju aldrig sitta och dalta om vissa ämnen som jag skriver om med någon jag pratar med. Det är konstigt.

I text är allting så lätt. Det går att ändra på saker i efterhand. Det går att vara mycket smartare än i verkligheten. Det går att vara efterklok. Här har jag tusen idéer. Här brinner jag. I hjärnan också egentligen. Där surrar det. Men tungan kan stå still.

Nåväl.

Jag har precis kommit hem från jobbet. Underbart att sitta med en kall öl och pränta ner lite tankar. Ryggen värker. Jävla skit också. Det konstiga var att jag fick ont i ryggen av att åka tunnelbana och inte av att sitta åtta timmar framför datorn på Metro. Kommer att ha såna ryggproblem när jag blir äldre att jag vill inte ens tänka på det…

Lunchade med en kompis i dag. Det var riktigt trevligt. Borde göra sånt oftare. Inte äta lunch då utan ta lite mer tid för folk som man inte ser så ofta. Är ju rätt kul att hålla kontakten med folk ändå. Kul att prata av sig. Men man vill ju inte att det ska bli det där dösnacket bara. Om jobb. Om studier. Om planer. Osv. Det kan jag gärna hoppa.

Rattade sajten själv i dag igen. Det gick helt okej. Hade inte jättemycket saker som skulle publiceras vilket gjorde att det blev stiltje stundtals. Skrev några saker själv. Blev lite smått och gott. Men roligast av allt var att jag fick intervjua Alex Schulman.

Jag är ju ett enormt fan av hans och Sigge Eklunds podcast. ENORMT fan. Jag har även sett deras show ”Meningen med livet”. Så det var ett stort ögonblick när jag fick ringa upp honom och prata med honom personligen. Han hade skrivit en krönika i Aftonbladet som blivit uppmärksammad. Den handlade om att han kände sig kränkt över att ha blivit bortkörd av en polis när han satt i sin bil på skidsemester i Åre. Han väntade på sin fru. Men på platsen var det stoppförbud. Så när polisen kom fram och sa till honom att flytta på sig så kände sig Alex kränkt. Eller jag vet inte om han egentligen kände sig kränkt. Han lekte nog snarare med tanken att känna sig kränkt. För när jag pratade med honom lät han väldigt sund i sin åsikt. Han hade själv reflekterat över situationen och på ett självkritiskt sätt skrivit krönikan utifrån en vit kränkt mans synvinkel. På ett sett var han ju kränkt, på ett annat så experimenterade han med att vara det.

Det blev en intensiv men ganska intressant intervju. Han hade mycket att stå i, med barn och någon kundvagn. Det lät upptaget. Jag tycket att han lät mycket sympatisk. Mycket trevligare än i podden. Och jag tycker nödvändigtvis inte att han är dålig för att han är bitsk mot Sigge i podden. Där tycker jag bara att det är bra. Men han framstod som en ganska harmonisk människa i luren.

Och så intervjuade jag polisen också. Han som hade stoppade Schulman. Det blev också ett intressant samtal, men på ett annat sätt. Och artikeln blev ganska hårt vinklad. I alla fall i rubriken. Men jag var noga med, vilket Alex sa till mig, att påpeka att han skrev artikeln ur ett självironiskt perspektiv. För att helt enkelt vara lite ”löjlig”.

Ska avsluta nu, för att komma i säng. Vill gärna skriva mer. Men jag känner att språket blir inte så bra just nu. Inte så genomtänkt. Vill inte att det ska bli för sladdrigt. Så knyter mig och ser fram emot en ledig dag i morgon. Tack gode gud för det.

Ett försök att värva Värvet

Gött mos,

Dagen till ära har bjudit på en massa sol. Det tackar vi för. Trots det har man ju såklart inte varit ute i solen så mycket som man skulle velat. Blir ju sällan så. Fast jag hörde att någon beställt högtryck i morgon igen, vilket bådar gott.

Slog upp ögonen klockan 8 i tron om att det skulle bli intervjudags i dag. Rullade min vanliga väg mot skolan som tar cirka en timme och en kvart. Ja, ni hör ju hur det låter. Brutalt lång restid egentligen. Men man lär sig att göra det bästa av tiden. Typ som att lyssna på podcasts. I dag blev det Värvet, av Kristoffer Triumf, och avsnittet med Mauro Scocco (nr 57 tror jag). Och det fanns en speciell anledning till att det blev Värvet just i dag – nämligen att jag och min kamrat Erik hade bokat en intervju med honom klockan 13.15.

Glad i hågen med stor förväntan anlände jag till skolan vid tiosnåret. Väl där fixade jag och Erik lite med våra Marantzer (inspelningsaparater) för att kolla ljudet. Gick sisådär. Slängde iväg ett samtal till Kristoffer Triumf som inte gick fram vilket resulterade i att Erik lämnade ett meddelande. Fruktlöst visade det sig.

Klockan närmade sig halv tolv och vi hade varken fått svar från Kristoffer eller ordning på ljudet. Lite panikslaget skickade vi ett mejl och ringde en sista gång. Och kom fram. Men. Kristoffer hade uppfattat det som att vi ville göra en telefonintervju. Vi ville ju i själva verket träffa honom face-to-face. Det måste sägas att det inte fanns några som helst oklarheter i vårt ursprungliga mejl till honom om att intervjun skulle ske via en telefon. I mejlet stod uttryckligen att vi helst och gärna skulle träffas. Och vi fick ett svar ”Lets go 13.15” och så mobilnummer. Vi antog bara att vi skulle kontakta honom tidigare på dagen för att stämma av platsen. Aja, det blev en miss där. Men det löste sig när vi sedan pratades vid klockan 13.45. Nu kör vi fredag istället klockan 13 i hans hus i Vällingby. Ser fram emot det!

I skolan blev det rapportplanering och lite avstämmande av annat. Juste, vi fick en bra genomgång i skolans studio också. Den innehåller kameror, mixerbord, greenscreen och annat smått och gott. Vi har varit där inne och rattat förut men aldrig riktigt fått en genomgång på allt. Nu vet vi alla fall hur studiobordet sköts och hur vi kan spela in vår podcast därifrån med tre mickar.

Tanken är att få dit en gäst nästa helg och spela in nästa veckas podcast. Ännu en grej jag ser fram emot. Ganska slående hur roligt jag tycker det här är med ljud/radio/podcast. Känner mig som Sigge Eklund, som en riktig ”ljudbög”. Det är underbart när man hittar ett bra ljud, något man verkligen ska ta tillvara på.

Slår ett slag igen för vår hemsida Etersmeten. Första avsnittet ligger uppe sedan en vecka tillbaka. Vore kul om ni gick in, lyssnade och kommenterade!

I nästa avsnitt blir det nog ingen gäst. Då kör vi enligt standardformatet med två tillsynes vettiga idioter som står och gafflar om stort och smått. Alltså jag, Erik Inge och ni. Spännande. Har ni något förslag på vad vi ska prata om som kan kopplas till dagens ”etersmet” skulle det vara överväldigande om ni ville dela med er av det.

Gött mos.