Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Jag har velat och funderat på att skriva det en lång tid, men alltid känt ett nästintill oöverstigligt hinder: att försöka förklara detta för de som satt sig på tvären redan innan jag börjat.
För numera påstår fler än tidigare att medierna mörkar. Marcus Birro gör det, de som skriver på Avpixlat gör det, och USA:s president gör det. Det har blivit ”inne” att i högerkretsar och bland konspirationsteoretiker påstå just detta, att ”medierna mörkar”. Och vad är det då dessa personer påstår att medierna mörkar? Jag har inget klockrent svar på den frågan men kan erbjuda några tänkbara exempel: Sverige håller på att gå under. De som begår brott kommer inte från Sverige (att medierna mörkar brottslingars etnicitet). Pensionärerna svälter. Traditionerna håller på att försvinna. Invandringen är ett problem. Sverige står under terrorhot. Brott och våldtäkter ökar.
Först och främst vill jag gärna säga en sak, och det är något som jag tror skulle hjälpa oss att förstå varandra lite bättre i denna tid av skrikande och pajkastande – en premiss som kanske kan få oss att ställa oss lite närmare varandra: Att invandringen för med sig problem. Inte bara utmaningar, som politikerna säger, utan problem. Självklart blir det problematiskt när en kille på 18 år kommer hit från Afghanistan, från sin kultur till en fundamentalt annan, efter att ha lämnat sina föräldrar, kanske sett släktingar eller andra människor dö, och gjort en resa genom tiotals länder för att slutligen hamna här. Självklart blir det problematiskt när en 60-årig kvinna, som levt hela sitt liv i Syrien, inte pratar ett ord svenska, inte har utbildning, är sjuk och fattig, kommer hit. Det kan ju vem som helst förstå att när vi tar emot dessa människor så är det ingen nedförsbacke att vänta sig direkt. Det finns ingen smekmånad. Hon och han kommer inte att smälta ihop med det svenska samhället ett tu tre. Och därmed har vi ett problem. Men det är på inga sätt oöverstigligt.
Men om vi återgår till påståendet ”medierna mörkar”. Först och främst till att vi skulle undanhålla brottslingars etnicitet. Då kan jag säga att ja, vi skriver nästan aldrig vilken etnicitet en misstänkt har. Och en anledning till det är att vi har pressetiska regler i Sverige. Och i den tionde står att läsa:
10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Och innan jag motiverar ska jag säga att det inte är en av nedanstående förklaringar som gör att medierna har den här regeln utan det är en sammanvägning av allihop.
För om någon tänder eld på en bil, vad spelar det då för roll vad personen har för etnicitet? Om vi säger att det är en invandrare som eldar bilen, någon från Afghanistan. Vad spelar det då för roll att han är från Afghanistan för att han har tänt på den här bilen? Ingen såklart. Att påstå något annat är rasistiskt. Att säga något annat vore att påstå att handlingen på något sätt skulle ligga i hans gener, att själva faktumet att han är från Afghanistan har fått honom att sätta eld på den här bilen. På precis samma sätt resonerar medierna om personen skulle vara till exempel homosexuell. Vad har det för relevans i sammanhanget?
Men om vi pratar om ett brott som hatbrott, där exempelvis vita personer utsätter mörkhyade för övergrepp eller våld, just på grund av deras bakgrund, då förstår du ju att etnicitet har relevans. Då ligger det i brottets definition att det grundar sig i etnicitet, sexuell läggning eller annat. Annars är det ju inget hatbrott. Och i ett sådant fall rapporterar så klart medierna vilka etniciteter som är inblandade, om vi har den informationen.
Sedan ska man vara noga med att skilja på etnicitet, hudfärg och termen ”utländskt utseende”. I vissa fall när jag jobbade på Aftonbladet hände det att vi skrev just en förövares hår- eller hudfärg. Varför? Därför att det är konkret, svårt att feltolka, och har relevans i sammanhanget. Om en förövare med mörkt hår springer från platsen kan det vara relevant att rapportera. Men om en person med ”utländskt utseende” springer från platsen, hur ser personen ut då? Är personen från Finland, Slovenien, Afghanistan eller Kina? Det blir otroligt missvisande och kan rentav påverka vittnen åt fel håll. Inom ett land finns det ju tusentals variationer på hur folk ser ut. Nu kommer säkert någon med invändningen: Det finns ju massor av nyanser av mörkt hår. Det är en ganska barnslig invändning. Det ger ju en bra mycket bättre fingervisning att säga att någon såg mörkhårig ut än att säga att någon såg ut att ha till exempel marockanskt ursprung.
Samtidigt så handlar det om etik, att inte peka ut och på så sätt svartmåla en samhällsgrupp för något som enskilda förövare har gjort. Vi skriver oftast inte att personen är från Afghanistan på precis samma sätt som vi oftast inte skriver att personen är från Sverige. För mig är ett brott lika avskyvärt vem som än har begått det. Oavsett ursprung. Punkt. Och därmed tar jag inte någon hänsyn till detta i rapporteringen. Handlingen blir inte värre för att afghaner gjort något än för att svenskar gjort något.
I allt det här ska man också beakta att medierna i majoriteten av alla händelser som bilbränder, knivskärningar och misshandelsfall inte vet vem som ligger bakom. Polisen som sitter på länskommunikationscentralen vet oftast inte, eller så har polisen tagit beslut om att inte gå ut med sådana uppgifter eftersom det kan påverka vittnen och förstöra brottsutredningen. Eller så är polisen helt enkelt inte säker och vill då avvakta. Och ju mer polisen avvaktar desto kallare blir nyheten för oss medier och slutligen kanske vi inte ens rapporterar om hur förövaren såg ut.
Vad är det mer som folk påstår att medierna mörkar? Ja, till exempel att den förra flyktingpolitiken (för nu ligger vi på EU:s miniminivå enligt Migrationsverket, och folk verkar fortfarande tro att vi släpper in 160 000 människor om året) gjort att Sverige håller på att gå under. Först och främst: medierna rapporterar dagligen om problemen med invandringen. Vi skriver om bilbränderna, vi skriver om de segregerade områdena, vi skriver om sådant som inte fungerar med integrationspolitiken, och vi skriver spaltmeter och ger debattplats åt åsikter som lyfter de många problem som invandringen för med sig. Det är bara att googla. Folk tror att detta är något som undanhålls. Att vi just ”mörkar”. Men det är bara att välja valfri tidning för att se att invandringen inte är någon dans på röda rosor, och framförallt att detta inte undanhålls.
Och vi skriver om pensionärer som har det dåligt, till exempel de tio som får bo i containrar. Men majoriteten har det ju faktiskt bra, normaltillståndet alltså, vilket inte föranleder några stora rubriker. Sverige är ett bra land att bli gammal i, tredje bäst i världen, enligt Global Agewatch Index. Det betyder ju inte att flera pensionärer i Sverige får dålig mat, inte tas om hand på rätt sätt eller får ut låg pension. Allt detta händer, men måste ju sättas i relation till hur majoriteten av våra gamla mår och jämföras med de i andra länder.
Medierna skriver om när den svenska skolan är dålig. Till och med mer än när den går bra. Ingen försökte ”mörka” Pisa-rapporten som visade Sveriges skolresultat försämrats avsevärt.
Svenska medier redovisar siffror över brottsstatistik när de finns tillgängliga eller när en ny rapport släpps. Återigen, googla. Men just det sistnämnda, ”släpps en ny rapport”, eller nya siffror, är en ganska viktig del i mediernas rapportering. För om det inte är nya rön, nya siffror, någon dramatisk utveckling, en kraftig minskning eller ökning, då tenderar medierna att inte skriva om statistiken på grund av traditionell nyhetsvärdering, som funnits i urminnes tider. Skeenden som utspelar sig över många år är i regel mer osexigt och lyfts inte lika mycket. Kortare skeenden har lättare att få genomslag. Så ser nyhetsvärderingen rent krasst ut. Och detta är inget som gäller enbart siffror om brott utan egentligen alla sorts siffror, som hur ofta svenskarna reser utomlands, hur stora lån vi har eller hur vi röstar.
Jag vill dela några länkar som gör att jag inte köper bilden av att Sverige är i förfall, vilket de som säger ”medierna mörkar” påstår.
Svensk industri överraskande stark, här en länk från World Economic Forum om varför Sverige går framåt. Sverige är innovationsstarkt, svensk ekonomi växer starkast bland rika länder, fler får jobb, den svenska modellen fungerar, spädbarnsdödligheten fortsätter att minska, vi har hög jämställdhet och låg korruption. Och i dag (22 februari) om att svensk ekonomi går ”som tåget” och att nettolånebehovet för Sverige beräknas vara 12 miljarder lägre än föregående prognos.
Med detta vill jag alltså INTE säga ALLT ÄR BRA. Men väldigt mycket är bra. Samtidigt har vi många saker som måste förbättras. Och som jag tidigare nämnt är några integration, utanförskap och arbetslöshet (framförallt bland invandrare). Men om folk bara kunde förstå att medierna är inte problemet här. Medierna står på folkets sida och kommer alltid att granska de områden som kan bli bättre, de områden där det finns brister, de områden där politikerna inte har gjort ett tillräckligt bra jobb. Så sluta ljug om att ”medierna mörkar” och var inte den bromskloss som gör att Sverige utvecklas långsammare än vi borde.
Niklas Svahn 