Lite egoboost så här på kvällskvisten. Sitter och lyssnar på min och Eriks gamla podcast, Etersmeten. Det sjuka är att jag tycker inte att det är så dåligt. Jag tycker faktiskt att det är ganska bra. Jag känner mig stolt över det vi åstadkom. När jag väl satt där och spelade in podcasten med Erik tänkte jag att ”Det här blir uselt. Vi är ju helt kassa.” Men jag tror att vi gjorde felet att vi jämförde oss med de bästa. Och med de bästa menar jag riktigt seriösa podcasts som Alex och Sigge, Värvet, några av Expressens podcasts, Mattsson Helin, med flera. Vi hade höga ambitioner. Kanske för höga eftersom vi är lite väl högtravande ibland i vårt språk. Det kan kännas lite väl stelt. Men sen var vi ju riktiga nybörjare också. För en utomstående kanske det uppfattas som skit. Men vi har i alla fall fått några positiva kommentarer. Dels från lärare men också dels från utomstående lyssnare. Häj.
Gick en promenad på lunchen i dag. Hade satt i mig en välsmakande låda med spagetti och köttbullar. Ketchup på såklart. I stora mängder. Tog en sväng upp på Norrmalm. Ja, det heter så i Skövde också. Även Östermalm och Södermalm finns. Västermalm finns nog inte så vitt jag minns. Jag gick där och åt mitt äpple, funderade lite för mig själv som jag gillar att göra ibland. Jag vet inte om mina funderingar ger speciellt mycket, men jag vet att det hjälper mig att samla tankarna. Solen sken och jag blev varm i kroppen. Svettades lite ymnigt under armhålorna. Inte särskilt glamoröst. Gick in på en liten villagata som slutade i en vändplats. När jag skulle svänga ned längs stora vägen igen såg jag att det gula, stora huset till höger om mig var öppet och att det satt människor där. Man hade ställt ut böcker och andra prylar på gräsmattan utanför. Jag gick några meter åt motsatt håll. Stannade, och tänkte efter, vände och gick mot det gula, stora huset. Det visade sig mycket riktigt som jag trott att man hade loppmarknad. Fabulöst utställda vaser och annan skit kantade borden och även en del grejer som kanske inte var skit men i alla fall såg ut som skit. Jag var dock inte ute efter skiten, jag var ute efter böckerna. Så jag hälsade vänligt och frågade om jag fick titta mig runt bland lektyren och som svar fick jag att det gick alldeles utmärkt. Så med böjd rygg följde min näsa andra ryggar och handen travade över sidorna. Jag köpte två böcker. En riktig klassiker, Fjodor Dostojevskijs Brott och Straff, samt Jan Guillous Coq Rouge. Två bra köp som jag sammanlagt gav 20 kronor för. Egentligen kostade de 5 kronor styck men pengarna skulle gå till någon ungdomsverksamhet så jag kände att jag lika gärna kunde ge 10 kronor extra. Vandrade glad i hågen med mina två nyinköpta, slitna böcker i handen tillbaka till redaktionen och satte mig ihärdigt för att bidra med ännu ett inte världsomvälvande alster.
Kul att skriva lite igen. Är fortfarande rätt sjuk. Febern vägrar släppa greppet. Den kommer tillbaka när man mist anar det, precis som den svenska sommaren.
Ber om ursäkt (mest för mig själv) eftersom jag misslyckades med det mål jag satte upp i början av maj. Målet var att skriva ett inlägg per dag månaden ut. Men det föll på målsnöret. Den 31:a maj, vårens sista dag, orkade jag inte ta mig upp ur soffan och pränta ned något i bloggen. Kanske känns banalt för er men själv känns det lite jobbigt. Speciellt som det var sista dagen. Annars skrev jag flera gånger två inlägg per dag, men det räknas inte riktigt.
Nu i juni kan jag inte lova samma uppdatering som i maj. MEN även om inte uppdateringen blir lika kontinuerlig så kommer den att vara köttig när den väl kommer. Jag åker nämligen till Peru om några dagar. Där vet man aldrig hur det är med internetuppkopplingen. Jag ska föra dagbok över vistelsen och mycket av det jag skriver i dagboken kommer säkert upp här på bloggen. Vi kommer ju att besöka stora städer stundtals, som Lima och La Pas och där finns säkert internet. Annars är vi mest uppe i bergen bland småbyar.
Det är alltid jobbigt att lämna Sverige, även om den svenska sommaren kan vara rätt jävla kass. Men jag känner att det kommer bli en underbar resa. Förbereder mig på många härliga intryck. Har aldrig varit i Sydamerika förut så det blir en helt annorlunda kultur att ta del av.
Men, som sagt, ingen dagsuppdatering fast högre kvalité och omfång när inläggen kommer.
I går låg jag mest i soffan och kollade Seinfeld. Såg säkert 20 avsnitt. Plus ett avsnitt av The Pacific. Dock så gjorde jag en kraftansträngning igår och slutförde ett av de sista jobben i skolan nämligen fältarbete 3.
Jag och Erik åkte till en kompis mamma för att göra en slags intervju/användarupplevelse-test. Inte helt lätt att förklara. Det är i något slags forskningssyfte. Men det som gör mig mest förbannad över uppgiften är att den antagligen görs för lärarnas skull. Alltså, de håller på med något forskningsprojekt och vi samlar in material till dem. Känns bara så jävla onödigt. Vi är inte helt fria än. På måndag är det slutseminarium för projektarbetet och dags för sista delen i fältarbetet. Sen är vi fria!
Nu sitter jag i skolan och samlar in material till ett avslutningsavsnitt från Etersmetens sida. Vi tänkte göra en slags potpurri av det bästa/sämsta vi gjort under projektet. De ska bli ungefär 10 minuter långt men det tar sin tid att sitta och välja ut rätt sekvenser. Massor av material att gå igenom.
Nog så. Bloggen rullar på till 11 juni, då far jag. Efter det blir bloggen starkt peruinfluerad. Hemma i början av juli och hinner samla mig i någon vecka innan jag ska jobba på Skaraborgs Allehanda. Men i augusti är jag helt ledig.
Nyligen publicerade jag ett inlägg på hemsidan Etersmeten. Där driver jag och min kompis Erik ett skolprojekt angående podcasts. Tänkte att jag lika gärna kunde publicera inlägget här också så kanske det kan glädja några fler. Varsegodis:
Tänkte skriva ett inlägg om hur man skapar sin egen podcast på lättaste sätt. Kan vara bra att veta hur man går till väga för att navigera sig i podcast-djungeln.
Det rör sig egentligen om tre enkla steg:
Inspelning
Redigering
Publicering
Men, först och främst gäller det att ha något att prata om. Även om man känner att det är tekniskt överkomligt att göra en podcast ligger mycket arbete i att planera och förbereda själva pratet. Jag råder att skriva ned olika punkter innan ni sätter igång med inspelningen. Ju mer förarbete ni gör desto lättare och snabbare kommer det gå att spela in – och slutresultatet kommer att öka i kvalité.
Inspelning
Egentligen räcker det med vilken smartphone som helst eftersom alla nu för tiden har någon slags inspelningsfunktion. Det finns också mikrofoner som går att koppla till mobilen. Nästan samtliga laptops har en inbyggd mikrofon. De kan vara av varierande kvalité men några är fullt dugliga. Sen finns det såklart ett brett utbud av bärbara mikrofoner, bandspelare eller annan inspelningsutrustning i dag. Här är några tips: Fostex ar-4i och flera andra och här.
Redigering Oftast blir det en del dötid när man spelar in sin podcast. Harklingar, hostningar, pauser eller andra avbrott hör till vanligheterna när man spelar in. Dessa vill man ofta ta bort och det görs lättast genom ett redigeringsprogram. Bästa redigeringsprogrammet som också är gratis är Audacity. Tänk på att inte klippa för hårt då det kan uppfattas som att personerna kan prata utan att andas.
Publicering De flesta hittar sina podcasts via iTunes. Det är gratis att ladda upp sin podcaster där men kan vara lite krångligt för den som inte är insatt. Först ska jag gå igenom hur vi här på Etersmeten gör för att publicera vår podcast på iTunes och sen även hur man kan publicera den på andra ställen.
Eftersom vi publicerar vår podcast på en WordPress-blogg skapas ett automatiskt RSS-flöde. Detta RSS-flöde (URL:en) är vad vi matar in hos iTunes för att publicera podcaster. I iTunes-store klickar man på fliken Podcaster och sen i högermenyn finns något som heter Snabblänkar till Podcast. Längst ned i den menyn hittar du Skicka in en podcast. Du måste ha ett registrerat iTunes-konto för att skicka in din podcast.
Hur får jag fram URL:en till mitt RSS-flöde? När det gäller WordPress lägger du bara till en ändelse till din befintliga URL. Se här. Oftast räcker det med: http://example.com/?feed=rss
Om du vill publicera din podcast via WordPress finns det massor av tillägg som hjälper dig att ladda upp podcasten på hemsidan. Jag råder helt enkelt att googla runt, men ett bra tillägg som vi använder oss av är PowerPress.
För publicering på annan plats än iTunes kan jag tipsa om PodOmatic och även SoundCloud. Båda är smidiga och lätta att förstå sig på.
Hoppas att det rett ut några frågetecken. Har ni fler bra tips eller tycker att jag borde fylla på med något får ni gärna kommentera inlägget. Lycka till!
Hade inte trott att dagen skulle bjuda på en så härlig känsla som den gjorde. Men överraskningar är alltid välkomna. Jag gillar att få min världsbild omkastad. Lite vad man kallar ”mind fucks”. Det är en intressant känsla när man omvärderar sin ståndpunkt fullständigt eftersom man kommit till någon ny insikt. Den insikten ska uppnås av ett kunskapsintag. Svindlande och lite obegripliga ord inte sant?
Solen sken och sträckte ut sina omfamnande armar mot mig när jag slog upp ögonen. Klockan var 10 och det var dags att möta världen än en gång.
Sidospår, och tips: om du vill byta låt på Spotify utan att klicka med musen kan du göra det med ett enkelt kortkommando. Håll in Ctrl och tryck på högerpilen på tangentbordet. Vips så kommer nästa låt fram. Vill du sänka/höja ljudet går det att justera med Ctrl + upp/nedpilen. Pausa, som alla vet, gör man med mellanslag.
Kan bli jävligt irriterad på folk som går fram till datorn och tar tag i musen för att långsamt trycka på pausknappen. Även folk som använder Chrome och envisas med att gå till Googles sökruta istället för att skriva direkt i adressfönstret vad man vill googla på. Sånt kan göra mig galen. Vi lever ju i en högteknologisk väg med tusen genvägar. Så använd dem.
Fattade tag om dörrvredet och slungade upp dörren för att mötas av en vägg av värme. Solen gassade och pressade tillbaka mig i mina kläder. Jag skulle klätt mig ledigare och med färre plagg.
Bussen tog mig till Vällingby, en annorlunda rutt från vad jag brukar ta. Skulle nämligen in till Svea Vaccin och ta två sprutor inför resan till Lima. Eller, den ena sprutan var för TBE, vilket inte är något man behöver oroa sig för i Peru. Dock var det dags igen, femte dosen. Nu ska jag ta TBE-sprutan vart femte år framöver. Skönt. Skönt att slippa de där jobbiga sprutorna. Men sen tog jag en mot hepatit A och B. En Twinrix. Den var fan inte rolig. Och den ska jag ta igen den 8 juni. Nej. Kändes verkligen som substansen i sprutan pressade undan något i armen. Substansen skulle helt enkelt inte in där. Det stramade ganska mycket efteråt och sjuksköterskan sa att i värsta fall kunde jag få feber.
Åkte sen med ett plåster på vardera armen till skolan för att möta Erik. Slutligen skulle vi lägga upp det tredje avsnittet av Etersmetens podcast på hemsidan. Kolla gärna in det här! Denna gång med en gäst i studion i form av Alexander Hannervall. Blev ett hyfsat bra avsnitt. Men vi sparar det bästa till sist. Nästa avsnitt blir, kanske det bästa jag gjort, inspirerande och härligt. Återigen stör jag mig på att inte kunna lägga upp avsnitten på iTunes. Söker hjälp i den djungeln. Får se hur det blir med det.
Sen kommer vi till den helvetes forskningsrapporten. Om jag inte nämnt det förut så kommer det här. Vi ska skriva en rapport med utgångspunkt i någon forskning, som antingen vi eller andra gjort. Varför vet jag inte. Jag går ju ingen forskningslinje. Jag pluggar ju journalistik för fasen. Biter i det sura äpplet och ska sätta mig i morgon med diverse böcker och skriva ned något som handlar om Sveriges Radios podcasts (de som ligger på iTunes). Det kommer att bli en ”rolig” lördag.
Annars har vi, det svenska folket, mycket att se fram emot i morgon. Kanske kommer samtliga individer finna något av två kommande saker stimulerande. Först hockey-vm och semifinal mellan Finland och Sverige. Storebror mor lillebror, och fråga inte vem som är vem. Det vet ni. Ja, det kommer bli en sjuk match. Alltid sån jäkla prestige när Finland och Sverige möts. Jag mår dåligt när jag tänker på hur jag kommer att känna mig efter en förlust. Så snälla låt mig inte ligga i fosterställning. Snälla.
Sen har vi Eurovision Song Contest (ESC). Nu äntligen, enligt några, tillbaka i Sverige. Jag säger: ”Ge bort spektaklet till Norge istället.” Lite sent nu kanske. Egentligen är jag nästan helt ointresserad. Men eftersom farsan direktrapporterar åt DN på plats i Malmö med Hanna Fahl så blir jag automatiskt lite intresserad. Visst, jag såg mellon (för övrigt världens fulast ord och jag vet inte varför jag använder det). Och jag engagerade mig. Men det betyder inte att jag tyckte att allt var kul. Men man blir involverad när nästan 9 miljoner människor fullständigt absorberas av arrangemanget. Nog kommer jag att kolla lite. Men antagligen kommer jag att behöva slita med forskningsrapporten under tiden.
Banade i alla fall hem från skolan vid 17-snåret. Då hade jag lånat tre böcker, varav en tjock som en bibel. Och då skojar jag inte. Den hette till och med The Social Media Bible. Sug på den. Lånet går ut 17 augusti. Ett sommarlån helt enkelt. Kanske ska man ta med den till Peru? Sitta på Machu Picchu och läsa kanske, haha.
När jag kom hem var klockan nästan halv sju. Var fortfarande varmt ute med en lätt bris som fångades av trädkronorna. Beslutet var enkelt. Jag skulle ut och springa. Det skulle visade sig bli en trevlig löptur med chockerande känslor.
Jag springer nästan alltid till Lövsta nu för tiden. Sträckan är lång, enkel och träffas av solen. Nackdelen är att det är mycket asfalt. Nere vid Lövsta ligger Mälaren. Vilken syn. Solen höll på att singla ned över horisonten samtidigt som den återspeglades i vattnet som lågt lugnt. Jag bländades av reflexen i vattnet.
När jag sprungit 7 kilometer stannade jag vid bryggorna för att återhämta mig. Gick ut på trät och tog mig en klunk vatten och sköljde mig i ansiktet. Vilket härlig känsla. Dropparna rann nedför ansiktet och jag kunde känna den lätta saltsmaken när svett blandades med vatten och träffade läpparna.
Sen sprang jag vidare, men inte helt nöjd. Vattnet hade gett mig mersmak. Jag ville ha mer. Jag tänkte på förra året. Då gick det alldeles för lång tid innan jag tog mitt första dopp för året. Och för mig är det mycket prestige när man tar första doppet. Man vill kunna skryta lite. ”När badade du då? Jag badade redan 17 maj.” Med det i bakhuvudet kom jag fram till en avskiljd plats med uppdragna båtar och en bänk. Satte mig där och insöp lugnet, atmosfären och den himmellika vy jag hade framför mig.
Plötsligt fann jag mig själv omärkligt vadandes ut i vattnet. Det var stenigt och tårna kände kylan. Men jag stretade på och kom ut på midjehögt vatten med bara shorts och kalsonger på mig. Snabbt sänkte jag ned kroppen i vattnet och rös, av välbehag. Simmade lite och dök under ytan för att komma upp bara två sekunder senare. Men, jag tog årets första dopp! Och vad skönt det var. Kroppen var chockad efteråt. Jag torkade mig med tröjan på bänken, satte på mig strumporna och snörde på mig skorna och joggade hem med blöta shorts. Lite lyckligare.
Hemma bjöd mamma på blodig ryggbiff, potatissallad, färsk sparris och baguette. Smakligt, vill jag lova. Drack ett stort glas vin och ganska mycket vatten. Avslutade kvällen med en kort stund framför teven och den här skrivstunden. Vissa inlägg har en tendens att bli hur långa som helst. De börjar leva sina egna liv och texten bara flödar. Finns så mycket jag vill skriva bara. När jag sitter och lyssnar på musik och skriver dessa inlägg finner jag en inre frid. Inget annat kan ockupera mitt sinne som skrivandet i den stunden. Hoppas att läsningen underhåller någon.
Till sist, musiktips som jag fått från att lyssna på Alex och Sigge:
”I just dropped in to see what my condition was in.”
Så sjungs det i låten I just dropped in, av Kenny Rogers. Grym låt. Och vilken film är den med i? Jo, The Big Lebowski såklart. Grym film. Man kan ju inte annat än älska karaktären The Dude. Livlig och livlös på samma gång, kringvandrandes i morgonrock och solbrillor ständigt med en White Russian i handen.
Vi börjar från början. Nämligen i morse i den överdjävligaste av tider, klockan 06.00. Inte ok. När jag slår upp mina ljusblå brukar jag inte vara så trött. Tills jag sätter mig på bussen. Ögonlocken blir tunga. Blytunga. Samtidigt som jag lyssnar på podcasts slumrar jag till en mikrosekund för att vakna upp med ett suddigt synfält.
Jobbigast är att linserna blir helt sträva.
I skolan sen börjar vår lärare Helge med sin maratonföreläsning. Helge är ursprungligen från Tyskland och i grund och botten forskare/professor. Då kan ni föreställa er hans ton. Samtliga i klassen sitter som pösiga säckar och blickar tomt ut i luften. Jag själv blickar inte så mycket som jag nickar. Hans tradiga malande prat får mig att stundtals falla in i mikrosömnen som även inträffade på vägen till skolan. Jag kan inte rå för det. Är man en nattmänniska så är man. I framtiden ska, och jag säger ska, jag ha ett natt/kvällsjobb. Tidiga mornar är för pensionärer eller folk som inte är riktigt rätt ihopmonterade.
Morgonen sabbar egentligen hela min dag. Inte förrän klockan 18 känner jag att jag är tillbaka på banan igen. Och då är det ju lite för sent. Kaffe hjälper, men det stjälper nog mer än det hjälper.
Har på förmiddagen handledning med en lärare. Snackar om vårt projekt Etersmeten och vad vi har för tankar/planer kring det. Förhållandevis verkar det som vi (jag och Erik) kommit en bit. Vi ligger i fas. Eller lite bättre. Vi ligger i framkant på uträttat arbete så här långt. Det säger dock inget om slutresultatet.
Nu börjar klockan bli mycket igen. Jag envisas ju med att skriva de här blogginläggen varje dag på sistone. Men det är faktiskt ganska kul. Nackdelen är att jag alltid skriver inläggen det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Ibland tar det lite tid att pränta ned allt. Dock så tror jag att jag får ut någonting av det här i slutändan. Målet är att skriva varje dag månaden ut och sen får vi se hur det blir med frekvensen på inlägg efter det. Förhoppningsvis kan jag fortsätta med ett inlägg per dag. Vi håller tummarna.
Krampaktigt tog jag mig upp ur sängen i morse. Jag var stel som en pinne efter innebandyn och att gå upp klockan 7 är inte min grej. Men jag gick upp med en stor förväntan i kroppen. Samtidigt som det pirrade lite av lycka kände jag en gnutta nervositet. I dag var nämligen dagen då vi intervjuade Värvet.
Jag anslöt mer Erik i Vällingby vid halv 9. Vi gick i solen, som lyste vackert på radhusen, på väg till Tornedalsgatan. Kristoffer Triumf tog emot oss, lite nyvaken må jag säga. Han såg oskön ut, på ett skönt sätt. Mössa och mjukisbyxor med en tunn-tjock tröja. Man blev lite paff, det var inte riktigt så man hade förväntat sig honom. Men sen efter ett tag insåg jag att visst, det är ju precis så där man vill gå klädd. Fast man vågar inte. Här har vi en kille som vet vad han vill och inte är rädd för att uttrycka sig. Då kände jag bara att han var världens härligaste.
Intervjun tog fart. Eller fart och fart, den gick väl aldrig riktigt upp i tempo men jag tycker ändå att vi fick ut något väldigt bra av den. Vi satt och pratade i 1h och 7 minuter. Jag, Erik och Kristoffer Triumf. Jag satt med hörlurarna på och lyssnade genom dem. Stundtals trodde jag att jag befann mig i Värvet. Alltså i podcasten. Vilket var en sjukt surrealistisk och härlig känsla.
Han bor ju väldigt fint måste sägas. Jag läste i SvD att någon hade skrivit: ”Här bor en familj.” och jag kan bara instämma. Hemtrevligt. Men, så till ateljén. Denna mytomspunna plats. Äntligen fick man ta del av det man bara har kunnat föreställa sig. Jag ska säga att mina förhoppningar var lågt ställda om man jämför med verkligheten. Vilket rum. Högt i tak, underbart ljus och så mickarna på bordet i mitten. Magiskt.
Klockan börjar bli mycket så måste runda av är. Ska upp klockan 6 i morgon. Fan vad ogött… Då väntar seminarium och annat skit. Utlovar mer text nästa gång. Annars ha det fint!
Niklas Svahn 