”Finns det några sådana?”

Klev upp 07:40. Beslutsam att inte känna mig trött. Tror faktiskt det fungerade. Jag gick ju och la mig ganska sent igår. Blev en tur till McDonalds på kvällen för att kompensera för måltiden lax med ris som intogs på redaktionen vid 19-bläcket.

In i duschen, som alltid. Skrubba, tvåla, spotta. Rensa systemet och friska upp kroppen. Precis som en krocketklubba i skenbenet.

Frukost. Två mackor med ost och ett glas mjölk. Kasper, min kusin på 6 år, hade vaknat och kommit in till mormor. Han var i färd med att hälla upp Kalaspuffarna. Han åt snabbt och la sig sen framför teven.

Jag packade ihop mina grejer, lämnade en lapp på köksbordet med texten: ”Till Åstebro/Dahlin, tack för att ni skjutsade mig igår, det var snällt. Hoppas att ni får en bra sommar med många soliga dagar. Och Kasper och Linus, se nu till så att mamma och pappa inte hittar på för mycket bus. /Niklas PS. Glöm inte att lämna bollen.” Gav Kasper en snabb kram och sa att jag älskade honom, och sen gick jag iväg till bussen.

Punktligt stod den där och brummade. Busschauffören hälsade mig god morgon, som alla busschaufförer gör här på landet, och jag hälsade tillbaka.
Sidnotering: En dag så hälsade jag som vanligt god morgon på busschauffören. Han svarade: ”Finns det några sådana?” Jag blev lite paff och funderade vad jag skulle svara. Diplomatiskt sa jag: ”Det kan de väl vara men jag antar att alla inte är det.” Han fortsatte: ”Jag har inte haft en god morgon på länge.” Jag tyckte synd om honom. Jag kände för honom. Jag bar honom (Alex och Sigge).
Efter det försökte jag att säga något uppmuntrande men jag vet inte om det gick fram. Sen gick jag och satte mig.

Framme i Skövde gick jag av på stationen Sandtorget. Som alltid. Gick över gatan och öppnade de två larmade dörrarna till SLA. Dött som vanligt på helgen. Inte en själ på redaktionen förutom fotografen Annika.

Annika är en väldigt trevlig, men försiktig, kvinna. Jag kommer bra överens med henne. Kanske har det något att göra med att jag känner mig på något sätt lite mer driftig än henne. Eller driftig, inte driftig. Snarare mer aktiv. Dra inte några för stora växlar på det. Hon är jätteduktig och en mycket kompetent fotograf.

Vi åkte ut på dagens första jobb 10.30. Skara Sommarland. Jag tror faktiskt inte att det behövs någon närmare förklaring om vad Skara Sommarland är. Vet ni inte så googla.
Vädret var lite halvtaskigt. Ingen pangdag då 14 000 pers, som under en dag förra året, åker dit. Men ändå varmt, ganska kvavt.
Så när vi körde upp på parkeringen kunde vi se massor av bilar och folk som vallfärdade mot huvudentrén. Jag har varit på Sommarland två gånger förut när jag var liten, och det var mycket länge sedan. Trots det mindes jag nästan allt på parken (förutom det som var nytt då förstås, vilket va ganska mycket, men ändå). Go-carts, badlandet, båtarna, attraktionerna, chokladhjulen.
Så vi gick runt där och gjorde vårt ”sommarrep”. Snackade med folk i grälla baddräkter, terroriserade utspringande barn från attraktioner. Ja, och ständigt dessa namn. Så fort Annika tog en bild var jag tvungen att ta namnen på de som var med på bilden. Inte alltid så lätt när de befann sig i en bergochdalbana högt uppe i luften.
Förhoppningsvis får jag ut något av mitt slit. Kanske blir jag lite bekvämare med folk, lite smidigare i konversationer och lite bättre på att ta genvägar i dessa konversationer. Mitt jobb är ju att sammanfatta. Allt får inte plats.
Själva ”grejen” var Sommarlands besöksstatistik. De har nästan 2000 fler personer varje dag än vad de räknat med. Grattis till dem. Otur var att det var molnigt.
Men vädergudarna log mot oss och efter klockan 12 kom solen fram och de badande gästerna blev allt ivrigare. Det hoppades, åktes, stänktes, tävlades, dränktes, och vi fick nog ett par bra citat och bilder.

På eftermiddagen var det datorspel som gällde. Ett LAN på Kulturhuset i Skövde gick av stapeln arrangerat av spelföreningen Teh Warriors. Kul att se hur de hade det. Lokalerna var fina, verkligen fina, och hela eventet verkade bra uppstyrt. Även om det inte var så mycket folk.
Det är ju sällan mycket folk i Skövde, inte någonstans i stan egentligen. Jag och Annika spekulerade och konstaterade kring ämnet Skövde som stad. Skövde tror egentligen att det är mycket större än vad det är. Staden och kommunen tror att Skövde är någon slags metropol. Man sträcker ut sig med sina tentakler i grannkommunerna för att fiska till sig allt som händer där, och håva in det till Skövde. Det som sker utanför, som inte går att placera i centrum, är egentligen oviktigt. Det räknas som ute på landet. Inget för kommun att ägna sig åt. Allt detta känns väldigt elitistiskt och egotrippat. Jag tycker att man ska värna om den omnejd som finns. Ta tillvara på de små samhällena och skapa turism av de fina ställena med kvarnar och bäckar. Skit inte bara i det.

Framåt 18-tiden gick jag in på Västtrafiks hemsidan. Skulle kolla bussen. Men se där, se på fan. Där fanns inga bussar. Om jag inte ville byta till tåg, gå fler hundra meter och spendera cirka 3 timmar på en resväg som normalt tar 45 minuter. Sjukt.
Så här är det att leva på landet antar jag. Folk jobbar inte på lördagar och pendlar mellan Mariestad och Skövde. Sånt finns inte här. Här står samhället still istället.
Fick ringa mormor och snällt be henne komma och hämta mig. Hon, förstående som alltid, men inte alltid på ett sunt sätt, skulle komma.

Kollade på ett bedrövligt avsnitt av det nya sommarprogrammet med Rickard Ohlsson (eller det där han är ny programledare). Åt köttbullar och potatis, läste gårdagens Expressen, löste lite korsord, diskade. Inte så mycket mer. Mer hann jag inte.

En grej som jag pratade med mormor om under middagen var skriveriet om Vattenfall i dag och i går. Expressen skrev i går på sin debattsida om Vattenfalls agerande, eller ickeagerande, för förnyelsebar energi. Det var en Green Peace-medlem, antagligen högt uppsatt, som stod för inlägget. Jag undrar om det var en sjuk slump för i dag läste jag en välskriven artikel i DN om precis samma sak, fast utan den här påtryckande vinkeln utan snarare vinkeln att Vattenkraft slösar med våra skattepengar. Det går dåligt för Vattenkraft, och orsakerna till varför förklarades.Tycker ämnet är mycket viktigt och intressant. Tänk att en dag få göra en sån granskning och ha en stor redaktion som DN:s i ryggen. Ha djupt med research och en stark plattform att förmedla texten i. Tänka sig. En vacker dag. En vacker dag.

Slåss om vem som ska diska

Vaknade klockan 08.40. Tvingade mig upp, bokstavligt talat. Jag hade ju ledigt. Men likt förbannat var jag tvungen. Om jag någonsin vill att min dygnsrytm under denna arbetsperiod på fem veckor ska återgå till ett normalt tillstånd krävs drastiska metoder. Som att gå upp före klockan 12. Det är inte lätt när det är svårt.

Magen kändes spänd. Orolig. Kunde hamra mot naveln. Kulan var hård. Kändes som jag hade fått med mig det från i går. Från löpningen. Blir alltid helt konstig i magen efter långa springturer. Först och främst blir magen kall, ungefär som om kroppen prioriterar andra viktiga organ framför magsäcken. Så kan det säkert vara. Sen spänns magmusklerna onormalt mycket. Den lilla ”tvättbräda” jag har får ta mycket stryk. Käkade lite gröt men hade fortfarande en skev känsla. Ungefär som om jag var mäktigt mätt, konstant.

Gick ut och traskade längs med järnvägen och de rostiga spåren till Oxen – mataffären. In genom svängdörrarna, förbi jordgubbsståndet och den läckra tjejen som sålde dem, förbi alla pensionärer som var uppe och handlade i denna tid. Hade en upprymd känsla i kroppen. Köpte tidningen i kiosken utanför själva mataffären. Skaraborgs Allehanda. Hade ju producerat två alster som nöjde mig. Traskade tillbaka hem mot pensionärs-byn. (Ja, jag kallar det så, området där min mormor bor. Alla som huserar där är 70+). Satte mig i solen och läste, glad över att artiklarna inte blev så himla dåliga. Glad över att se min byline längst ned på artikeln. Glad över att andra får läsa det jag skrivit.
Svepte hela tidningen. Även sporten, som är en fruktansvärt dålig bilaga i min mening. Och det kommer från en person som älskar sport. Jag behövde berika mig med kunskaper om hela Skövdeområdet (är fortfarande mycket av en gröngöling där och ju mer jag vet desto bättre artiklar kan jag skriva).

Vid lunch hade var magen fortfarande i upprorsstämning. Som en liten Che Guevara som bankade på innandömet. Förbaskad över mina åsikter. Uppror nu! Det serverades pasta. Mormor lagar ofta maten åt mig men jag hjälper henne med att diska och hänga tvätt. Förhoppningsvis går det på ett ut, jag vill inte framstå som bortskämd. Dock gillar hon att diska, tvätta, städa och laga mat. Allt detta har hon gjort hela sitt liv, som mor till tre barn blir det ju en del. Nu tar hon hand om kusinerna också som är 9 och 11. Därför får jag snabba mig och faktiskt kämpa lite för att ens få diska eller ta undan maten. Hon är där som en reptil. ”Det där gör jag. Sitt ner du.” Då får jag ställa mig upp och hejda henne. ”Titta på tv du istället, jag tar hand om det här.”

Sen stack jag och badade på Ekudden, campingen som jag nämnde i ett inlägg i går. Kom dit vid halv två och cyklade inte hem förrän vid halv fem. Solade ordentligt och läste i min bok. Badade några gånger, för att kyla av mig och simma en tur eller två. Insåg att jag fick ganska bra träning av att simma. Armmusklerna pumpade, utmattade, efteråt.

Väl hemma drog jag ett kapitel eller två i boken. Skummade igenom Expressen. Åt middag, tittade på tv, ett program om Johan Persson och Martin Schibbye som jag redan sett men tålde att se igen, kollade Aktuellt, och in på sociala medier.

Dags för kudden. Tack och hej från inlägg 98.

Niklas cykelverkstad

Blev ganska lite sömn i natt. Kände mig pigg. Kunde inte skingra tankarna. Funderade på det ena och det andra. Mest på jobb. Det stundande jobbet, på SLA: Jag dividerade fram och tillbaka om det skulle bli kul att återvända dit. Jag vet ännu inte riktigt. Förut kände jag mig otroligt opepp. Otaggad. Som jag hellre hade jobbat i Stockholm.

Känns lite bättre nu. Jag får ju ändå göra det jag älskar. Skriva. Vara journalist. Det finns så många olika genrer inom journalistiken. Nästan alla fascinerar mig. Det är ett brett yrke, och därför ser jag fram emot att komma ut i arbetslivet. Hoppas bara inte att man blir fast i monotont arbete. Jag vill ha variation och inte sitta på ett kontor framför en dator. Precis så vill jag att det ska vara på SLA också.

Låg och läste på kvällen och somnade slutligen fram på småtimmarna.

Vaknade av att det var varmt. Klockan var 12. Jag hade sovit bort halva dagen. Kändes inte så bra när jag drog upp persiennerna och solen strålade, varmt. Blev inspirerad av en god vän och beslutade mig för att idag var dagen jag skulle göra i ordning min cykel. En cykel jag cyklat otroligt mycket på förut. Men som nu stått i garaget och samlat damm – och spindelväv.

Tog ut cykeln på gräsmattan och gav den en full renovering. Från topp till tå. Inte den minsta centimeter undslapp tvättlappen. Ibland kom även svinton (metallborst-grejs) fram. Fixade punktering, limmade handtaget, justerade sadeln och styret, smörjde kedjan.

Vid halv fem kom Ylva. Vi åt gott, grillade entrecote, majs, åt färskpotatis, jordgubbar, och kollade sen på bilder från Peru. Kul eftersom jag inte heller sett dem. Var en del. Hela tittningen tog över tre timmar. Ja, pappa är galen. Helt galen. Men det gick ändå.

Nu har klockan blivit mycket, igen… Jag har en tendens av att hålla mig uppe. Blir sällan tidigare än 02.00. Så, nu, sängen. Allt gott!