Ännu en meningslös uppgift

Sommaren är nu officiellt borta. Det har länge gjort skrattretande försök att hålla sig kvar. Desperata försök att sticka fram sitt tryne och säga ”Minns ni mig?”. Men den är sedan länge borta.

I dag har det regnat mest hela dagen. Himlen, grå och surmulen, som en otvättad tröja i tvättkorgen. Jag tog cykeln eftersom det höll upp på morgonen. Senare när jag vände hemåt fick jag betala priset för det.

Dagen har bestått av skolarbete. En urtöntig uppgift med rubriken ”Publikstudie”. Vi skulle undersöka medieanvändningen i olika sociala grupper. Det var utgångsläget. Annars fick vi välja vad vi ville undersöka fritt. Jag och Jonatan valde att titta på vad vissa personer skulle läsa först i en Metro utifrån puffarna på förstasidan. Vi besökte Flemingsberg, Hallonbergen och Södermalm och frågade totalt 10 personer vad de skulle läsa först.
Ännu en helt meningslös uppgift som inte gör något för att främja utvecklingen av oss som journalister. Vi håller fortfarande på och tragglar med ”Journalistikforskning – teori och metod”. Känns väldigt meningslöst och ångestfyllt.

Men det som stör mig mest med publikstudien var att vi redan gjort nästan en exakt likadan sak tidigare med vår tyske lärare Helge. Då hade vi medieteknik. Det är tydligt att lärarna inte pratar med varandra om vad de undervisar… Det här ska någon definitivt få höra på utvärderingen. Note to self, att komma ihåg detta till senare.

Har fått hem en t-shirt som jag köpte från USA. ”The NSA – The only part of government that actually listens” Tyckte den var rätt bra. Plus att den egentligen inte är godkänd i USA. NSA tog bort den från ett av bolagen som sålde tröjan eftersom de inte tillåter att man använder deras logga utan tillåtelse. Men ett annat företag sålde fortfarande tröjan. Kanske hade de kontor utomlands eller så hade NSA helt enkelt inte hunnit förbjuda den för det företaget. Så jag slog till. Kändes helt rätt. Jag kan inte säga att jag är värsta NSA-motståndaren. Jag gillar såklart inte vad det är de håller på med. Det är väldigt kränkande. Men jag köpte den snarare för att komma ihåg denna tiden, och alla rabalder runt övervakning, privatliv etcetera.

Har snart tittat ut serien Twin Peaks. Har bara några få avsnitt kvar. Tycker det är lite synd att den ballat ur. Mycket ”hokuspokus” som drar ned betyget. De första avsnittet var bland de bästa jag sett. Fram till avsnitt 9 tror jag. Då var det riktigt bra. Älskar Dale Cooper. Jag har skapat ett band till karaktärerna så nu är jag såklart spänd över hur allt ska sluta.

Därför ska jag gå och titta på avsnitt 26 nu. Haij.

Medierna och Vietnamkriget

Nu har jag avslutat veckans ”Paper”. Tack gode gud för det! Klockan är kvart över två, en torsdagskväll i mitten av september månad. Hösten har inte riktigt tagit sig in än, sommaren har fortfarande ett litet, ynkligt grepp kvar. Men snart försvinner även det. Löven börjar falla och kvällarna är kalla. Solen värmer, men bara där solen lyser.

Suttit och svarat på frågor om Vietnamkriget, mediernas dagordningsmakt, hur nyhetsjournalistiken reproducerar sociala skillnader, olika tolkningsramar inom aktuella debatter etcetera. Det har varit ett jäkla jobb. Inget var särskilt roligt. Men roligast var ändå att svara på frågor kring medierna och Vietnamkriget. Militären hävdade att televisionen bidrog till USA:s förlust. Sedan dess har relationen sinsemellan varit ”frostig”. Finns väldigt många olika uppfattningar om det där. Skulle jättegärna skriva mer men ögonlocken börjar att bli tunga.

Nu kryper jag till kojs. Skönt att jag fick det här gjort så att jag kan ha fredagen något sånär ledig. Har fortfarande massor av småsaker kvar att göra. Typ som att söka praktik, fixa mitt cv, skriva personligt brev, mejla lite fölk, se över mitt schema, skriva uppsats-pm, och så vidare. Godnatt.

Plötsligt blev det augusti

Så plötsligt, så plötsligt slog datumet om från den 31 juli till den 1 augusti. Jag vet inte riktigt vad andra känner men själv är det ångest. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det finns inget så flyktigt som den svenska sommaren.

Det ger mig skavsår i hjärnan att snart behöva se höstlöven falla. De gröna bladen ska gå från att vara glädjespridande visslingar till döda, förruttnande askkoppar. Och det gick så fort. Fortare än någon kunnat tro. Fortare än jag kunnat ana. Men är det inte konstigt ändå, att man varje sommar ska inbilla sig att nu ska jag ta tillvara på tiden, och det blir aldrig så.

Den dagen jag ser den första askkoppen på marken då kommer det gå ett stråk av smärta genom min kropp som en plötslig blixt. Som tur är kanske det är 10-15 dagar tills dess. Men man vet ju aldrig. Folk får för sig att röka lite varstans. Och kanske blir det tidigare än så.