En fjärils vingslag

En ton slår an inom mig,

ett stämjärn som hamrar.

Slår sig fram genom tarmar och blod.

Vibrationer som dols på min hud

i lugnet av en bris.

 

Var det inte någon som sa

att en fjärils vingslag kan orsaka

en orkan på andra sidan jorden.

Luften pressas ner av ett blått öga,

eller ett innanmäte som darrar,

en kedjereaktion värre än tidigare skådat.

 

Lägenhetens väggar stänger alla ute

och själen vredgat inne, med sina vita tapeter.

Det är ett hån och hon hånler i skenet,

kroppen knottrar sig.

Utanför reser sig gatorna och frustar

i takt.

 

Månskenet genomlyser de tunna molnen,

som om de ber om ursäkt.

Människor i täta samtal, över täta måltider

i en värld av vitt och svart.

Ett blått öga pressar ner vinden,

orkanen är här.

Ofärdigt

Natten är så jävla ung
Pianot tungt i bakgrunden
Som fallande dominobrickor
Rasar de

Härskarteknik; huvudet upp
Händerna bakom
Pinne i käften
Fötterna
på bordet

Skivan snurrar
Och det kvicka knastrandet
Som sprakande
Tänder
Äter i huvudet

Ljummet ljud
Finns kvar i rummet
Tömmer för varje timme glaset
Som hägrar vid läpparna

Tranströmer var var du?
Hela mitt liv
Ofullständiga rytmer
Nu för evigt

Omtumlad, vidrig
Och här för alltid
Men aldrig nära
Alltid borta

Skiten i livet som slamrar
Gör allt mer väldigt
Rasar som en skyskrapa i september
Världen i uppror

Borde sova
Borde mycket
Men mycket man borde
Fast aldrig gjorde

Risker i gröna tunnelbanan
Är att sitta fel
En ovän
Du luktar
Stirra någon annanstans
För du stirrar så
Trampa inte på fötterna
Håll i väskan
Hörlurar
Lyssna lågt nog
Akta dig för äldre och res dig
Fler regler än lagar i lagboken

En sång och en dikt

Satt i skolan och hade tråkigt och började skriva…

Temperaturen här är helt överjävlig. Magda står i köket och slavar. Hon har förberett en liten sång för att kunna koka bättre. Den går så här:

Jag kokar, och stökar, jag spisar, och bökar. I köket har jag frid, grytorna tar all min tid.
Det skalas, och hackas. Det mals, och nackas. Nu är hönan död. Den blir dagens levebröd.
I pannan det osar, i magen maten snart gosar. Med min kokkonstsång, blir dagen aldrig lång!

Och så skrev jag en skev dikt:

I underjorden härjar mössen, långt under stans kvarter
Och deras kompisar lössen, blir bara fler och fler
I kloakerna de flockas, här lever de sitt liv
Det är lätt att dit lockas, men ett jävla tidsfördriv

I stadens skit och smuts, från världens alla hörn
Här behövs en puts, livet är värre i Tjörn
Men frukta inte skiten, för den är go och glad
En jävel tar till spriten, och trycker en kexchoklad

Livet rinner ur mannen, som vattnet i kloaken
Han är ensam på savannen, med en klåda i baken
Det skaver som ett sår, tårarna de strilar
Han kniper sina lår, tänderna de ilar