Man får se mycket elände som journalist

Nu kanske folk undrar hur det gick med artikeln jag skrev om byggnadsnämnden i Skövde? Jo, det gick bra faktiskt. Men en ganska feg publicering, om jag får säga det själv (och jag vet att det kanske var rätt ändå att anonymisera totalt), gjorde att den inte väckte rabalder hos boende i området. Och inte hos grannen heller som jag fruktade för (ägaren alltså).

Ni som verkligen vill läsa kan göra det här, men artikel ligger bakom en betalvägg. Det går att registrera sig gratis för året ut, och ingenting kommer med registreringen i framtiden heller. Så där förlorar ni ingenting. Men annars har jag ett praktikantinlogg som går att använda också. Bara att kommentera eller skicka mejl.

Men det var roligt! Jag fick flera kommentarer via jobbmejlen och även någon som ringde. Och till och med en person som kom in till tidningen med ett nytt jättebra tips. Ett tips som också rör den ”käre” handläggaren NN.

Utöver detta har veckorna rullat på bra. Flera viktiga artiklar har kommit ut, bland annat en som handlar om att 300 lägenheter saknas till nyanlända i Skaraborg. Även en som handlade om SFI-utbildningen. De har ju problem eftersom det kommer så många flyktingar från Syrien.

I dag har jag suttit med en artikel som handlar om våld och hot på skolan. Framförallt Helenaskolan och Sventorpskolan i Skövde. Var lite utav en spinn vidare på det radion gjorde, vilket är lite tråkigt, men jag försökte ändå att göra den mycket bättre än radion och göra det till min egen nyhet. Alltid svårt det där.

Annars har jag suttit med en ganska sjuk grej som handlar om en kvinna i södra delen av kommunen som blivit utsatt för alla möjliga olika typer av kränkningar – under nio års tid. Ungdomar som kastat ägg och kört sönder hennes trädgård. Och polisen gör ingenting, alternativt kan inget göra. Ja, vad säger man? Jävla pack som gör sånt. De har kastat äpplen genom fönstren hos henne. Stackars människa. Tur att hon haft ett sådant starkt psyke och klarat sig. Men snart åker hon väl på några fysiska men.

Hoppas att det slutar väl alltihop. Får vara försiktig med publiceringen. Jag får berätta för polisen att de ska vara på vakt.

Man får se mycket elände som journalist. Men man får också hjälpa till. Bara att få prata med folk och försöka att vägleda dem att göra bra val i sin vardag, att kunna kritiskt se samhället, det är en nog så givande uppgift. Och att lära sig nya saker, att varje dag få ställa frågor som ger mig mer kunskap om världen. Att få lyssna på de mest otroliga historier och visa för andra att jag verkligen vill veta vad de har att säga – det är nog det bästa. I vissa samtal känner jag att, fan nu utbyter vi något viktigt här. Personen som berättar tycker det är viktigt att jag lyssnar, jag tycker det personen säger är otroligt viktigt att lyssna på.